Mångfalden av inslag är styrkan i Gradinos varieté
Anders Bergman är multiinstrumentalist; violin, dragspel, klarinett, såg...
Tillsammans utgör de för tillfället Gradinos varieté. I går hade de premiär på Länsteaterns scenlunch.
Bert Gradin utgör också enda fastländska gästspel i denna upplaga scenluncher. Med långvarigt engagemang i Gycklargruppen har han på senare tid bland annat medverkat i Cirkus Cirkör och framträtt på Parkteatern i Stockholm.
Bert Gradins register är här av klassiskt snitt, folklig underhållning innan teven tog över initiativet och med influenser anno dazumal. Något som också föreställningens namn antyder, det saknas väl bara ett "Den store" som förled. Men Bert Gradin är ingen ren nostalgiker utan förser sin varieté med hänvisningar och ingredienser från nutid. Från gamla tider tar han enbart med sig det som håller och fungerar fint också i dag. Det groteskt förnedrande och de grövsta underbältet-inslagen har han uteslutit.
ggg
Inledningsvis försäkrar han dessutom att det rör sig om en mer rumsren än ekivok variant. Efter att ha hälsat gästerna med ett "god afton, god afton" bjuder han på magi, jonglering, utbryteri, balansnummer. Han framträder som fakir, balanskonstnär och sångare. Med mera.
Bäst är Bert Gradin som magiker utan åthävor med de egna kroppsdelarna som redskap. Han gör också mera traditionella trick och säger sig vilja nå en magisk nivå mellan barndomens trollerilåda och dagens Harry Potter. Bra är det också när han inleder med att berätta hela det banala kommande clownnumret som då blir betydligt mer intressant och roande än vad det hade varit utan den förväntningsskapande förhandsinformationen. Hans moderna fakirvariant med råttfällor och diverse andra föremål fastnitade i fejset introducerar han smart med att citera Lena Ph:s "Det gör ont".
ggg
Annat fungerar sämre. Eldslukeriet brinner aldrig till, varianten är för enkel och det känns som om man får en överdos av denna genre varje medeltidsvecka. Och greppet att välja medagerande bollplank ur publiken kunde förpassas till förrådet för gäspframkallande inslag. Även om det här i och för sig någon gång fyller en rent praktisk funktion.
ggg
Anders Bergman återfinns vanligen vid sidan av scenen i sitt nuvarande engagemang som producent vid Länsteatern. Men här får han kliva fram och ta plats under spotlightbelysningen med sitt enmansband Bergman Band och skapa stämningsmusik. Följsamt ackompanjerar han scenhändelserna via dels improvisationer dels välkända låtar. Ibland är det finstämt, emellanåt pådrivande cirkusmusik.
Han väljer och vrakar ur sin rika instrumentuppsättning. Och vilket instrument platsar bättre in i en varieté än såg? När den specialtillverkade Sandviksågens sentimentalt sjungande toner ljuder över lokalen känns det som en förflyttning åtskilliga decennier bakåt i tiden.
ggg
Och showens fördel är just blandningen av stilar och inslag i varierad musikalisk inramning. Bert Gradin sammanfogar nummer som vart och ett inte är jätteavancerat men som tillsammans bildar en kedja och provkarta över varieténs mångfald av inslag.
Så jobbar vi med nyheter