Manglar kul-kulturen bort budskapet?
På sina hålla i Almedalens Visby är det mer än lovligt spexigt. Vissa spektakulära tilltag, som Gudrun Schymans pengabål, doftar förutom bränt också uppriktig ilska.
Andra, som gårdagens dj-battle mellan blocken där Henrik von Sydow var huvudscratchare för alliansen och Gustav Fridolin ledde den rödgröna partyskaran, känns mest som en ursäkt för politikerna att äntligen få ha lite kul.
Men mest tankeväckande i all sin underlighet har för mig alltså hittills den blocköverskridande allsången på Friheten varit.
För femte året anordnar en pr-byrå en allsång där deltagarna sjunger både högern och vänsterns lov.
Nytt för i år är piratpartiets bidrag med "Hymn till Warezhavet".
Klassiker som "Fy på sig sosse", "Vi måste höja våra röster" och "Kapitalismen" känns igen från förr.
"Åh tjejer, åh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras..." dundrar ut så att taket hotar lyfta.
Varenda kotte inne på Friheten sjunger med och jag vet att det är personer från både vänster och höger som står för decibelnivån.
- Vi är här för att sjungaaaa! utbrister två unga kvinnor som studsar i takt till allsångsledarens direktiv.
- Men sjunger ni med i alla låtar? frågar jag lite försiktigt.
- Ja det är klart. Vi älskar ju allsång!
Allsången ja. Den får man inte glömma bort.
En smula chockad undrar jag vad det här egentligen innebär?
Man skulle kunna se det som ett listigt spel för att slipa bort sångernas betydelse. - Hur många gånger kan en moderat sjunga "Kapitalismen" utan att låten förlorar sin pondus, (eller moderaten för den delen)? Eller handlar det om något helt annat? - Om musikens, festens och kulturens betydelse?
Kanske är det helt enkelt så att, att ha kul och sjunga ihop är så roligt att det inte är så nogräknat vad som kommer ur munnen?
Inte ens under politikerveckan ett valår?
Det tycker jag i så fall är kul.
Det betyder att kulturen har chans som valfråga.
Så jobbar vi med nyheter