Olof Lagercrantz stod mitt i den svenska modernismens bultande hjärta. Dess manliga hjärta vill säga. På torsdag skulle han ha fyllt hundra år.
Han skjutsar Erik Lindegren till psyket. Han öppnar dörren för Johannes Edfelt en tidig novembermorgon när Edfelt, ännu inte akademiledamot, svirat hela natten och har "skjortan uppfläkt över sin ganska ansenliga mage". Lagercrantz bjuder på te och brännvin. Edfelt fortsätter att berätta. "...han blommar upp och är lycklig... Han glider på breda fantasivingar och känner sig som en människa höjd över allt futtigt och litet", skriver Olof Lagercrantz senare på ett kort i sitt stora dagbokskartotek.
Episoden är en av många i "Vid sidan av", Lagercrantz dagboksanteckningar som lagom till hans hundraårsdag nu ges ut i ett urval gjort av sonen Richard Lagercranz tillsammans med litteraturvetaren Stina Otterberg, disputerad på Lagercrantz litteraturkritik.
Som kulturchef och chefredaktör på Dagens Nyheter var Olof Lagercrantz en mäktig litteraturkritiker. Han var det dessutom under en tid då "diktarvärdigheten var ett slags adelskap", som Horace Engdahl skriver i sitt förord.
Tillika var Lagercrantz själv författare. Med sin precisa stil och klara blick registrerar han poetervännerna och författarna som i boken får varsitt kapitel. Med undantag för Karin Boye och Maria Wine är samtliga män.
- Hans dagböcker ger en bild av hur det var. Rent litteratursociologiskt bildade de manliga författarna nätverk och system. Som vänner och professionella bäddade de för varandra och hjälpte in varandra i akademier medan de kvinnliga författarna framstår mer som solitärer, säger Stina Otterberg, som dock menar att det gäller att förhålla sig aningen skeptisk.
Det handlar också om Lagercrantz sätt att skriva litteraturhistoria utifrån en manlig blick.
- De manliga författarna uppfattas som en del av ett system, men även Karin Boye var otroligt engagerad i sin samtid, hon ingick exempelvis i Spektrumgruppen.
Lagercrantz hem framstår som en filial till kulturredaktionen. Hans omsvärmade Martina lagar maten till middagar som kan sluta med pennknivsfajter (Gunnar Ekelöf och Johannes Edfelt).
Några anteckningar efter Harry Martinsons självmord finns inte med. "Vid sidan av" slutar när han just fått dela Nobelpriset med Eyvind Johnson.
Lagercrantz känner sig tveksam till Martinsons "porösa" ord, något han aldrig uttryckte utåt i sina DN-artiklar.
- Där menade han att Martinson i princip var värd ett Nobelpris. Det han tog avstånd från var jävsprincipen, att akademien delade ut priset till två av sina egna ledamöter.