Hon var en mycket driftig affärskvinna som skapade ett handelshus som inte bara blev störst på Gotland, utan det tredje största i riket.
Det gjorde hon sedan hon blivit änka vid 25 års ålder och fött fem barn.
Anna Margaretha Lythberg föddes den 11 februari 1726 i Visby. Hennes pappa var den rike köpmannen, tillika rådmannen i Visby, Mathias Lythberg. Mamma var Johanna Wilhadi, prästdotter från Garda.
Hon fick en bra skolutbildning och började redan som ung att sköta bokföring och korrespondens i sin pappas handelshus. Dit kom köpmän från många länder och en av dem var Jürgen Hinrich Donner, född i Lübeck 1718.
Kallades Greta
Bröllopet mellan dem stod i augusti 1744 innan makarna flyttade till Lübeck. Där födde hon en son innan familjen bröt upp och slog sig ned i Visby. Herr Donner etablerade sig som handelsman och köpte det stora stenhuset vid Donners plats. Där bodde familjen och där inreddes en handelsbod.
I boden fanns till salu sill, salt, socker, kaffe, tobak, kryddor och järnvaror. Här fanns också sybehör, lyxiga sidenband, glas och porslin.
Margaretha, som ofta kallades Greta, skötte redan från början bokföringen, samtidigt som hon raskt födde fyra barn till innan hennes man avled, sju år efter bröllopet.
Margaretha Donner var 25 år när hon blev änka med två söner. De andra tre barnen hade dött i späd ålder.
Nu började hennes storartade affärsverksamhet som omfattade inte bara handelsboden utan också rederiverksamhet, tobakstillverkning, kalkbränning och såpframställning.
Sålde spannmål
Hennes exportkorrespondens var stor, särskilt med Tyskland, dit hon sålde spannmål, tjära och trävaror. Köpmännen där utgick från att hon var man. Därför var ofta svarsbreven adresserade till "Madame Herr Donner".
Ett 70-tal skepp ägde handelshuset under åren. Hon lät bygga många nya båtar, eftersom lastfartygen ofta gick i kvav. Hon hade skeppsvarv i Visby och Klintehamn och skaffade sig ensamrätt till att bärga förlista skepp utanför Gotland. De reparerades eller byggdes sedan om. Det Donnerska rederiet blev det tredje största i Sverige.
Hon köpte tidigt in sig i tobaksfabriken i Visby och hon köpte åkrar i Follingbo, bland annat gården Hallfreda. Där anlade hon ett tobaksspinneri och blandade gotländsk tobak med holländsk.
Gotlänningarna var skeptiska mot den inhemska tuggtobaken, trodde att den från fastlandet var bättre. En av Donners bokhållare fick idén att sända de gotländska tobaksaskarna över havet och ta tillbaka dem med nästa transport. Då måste man betala tull och fick en stämpel på asken. Stämplad tobak var den bästa ansåg gotlänningarna och på så sätt såldes den inhemska tuggtobaken återigen mycket bra.
Visby-societeten
Margaretha Donner lät bygga flera kalkugnar, bröt också kalk och skeppade allt utomlands i särskilda kalkskutor. Till sin såpfabrik köpte hon upp talg från bönderna.
Madame Donner var förstås en mycket betydande dam i Visby-societeten, så viktig att hon vid middagar placerades efter landshövdingens och biskopens fruar!
Som arbetsgivare betraktades hon som sträng men rättvis. Hon kallades Donnersmor av sina anställda, som tyckte det var tryggt och fint att arbeta för henne. Donnersmor såg som sitt ansvar att sörja för överlevande, sjuka opch ålderstigna anställda.
Margaretha Donner blev så småningom själv sjuk och svag i tuberkulos och dog i september 1774, bara 48 år gammal.
Hennes söner, den äldste Georg Mathias, den yngre Jacob Niclas, tog nu över imperiet med huvudkontor i Visby och filialer i Klintehamn, Burgsvik, Rone och Ljugarn. Firman fortsatte växa och blev den största import-, export- och skeppsrörelsen på Gotland.
Det Donnerska handelshuset gick i konkurs 1845. Men under nära hundra år behöll det sitt goda namn och rykte i hela Europa, denna Margaretha Donners skapelse.