Marie Nyreröd berättar om den okände Ingmar Bergman
Efter de exempellösa internationella framgångarna med Smultronstället, Sommarnattens leende och Det sjunde Inseglet samt Jungfrukällan, ville Bergman spela in nästa film på Orkneyöarna. Men inte ens filmtitanen kunde övertyga producenten till Såsom i en Spegel att förlägga produktionen till ögruppen norr om Skottland. Fårö, sade man. Fårö blev det.
Resten är som det heter historia. Såsom i en Spegel kom 1961 och nöp en Oscar. Persona kom fem år senare och 1968 blev även Bergman politisk internationalist med Skammen som var ett tydligt ställningstagande mot Vietnam-kriget. Inte minst scenen med den nedbrända kyrkan i det krigshärjade landskapet upprörde och bekräftade Fårö som en mångfacetterad inspelningsplats. Ritningarna till dessa klassiska filmmiljöer gjordes av den legendariske filmarkitekten P A Lundgren. Hans skisser har nu legat till grund för den försättsmodell som scenografen Birgitta Brenzén har uppfört på den förra inspelningsplatsen på Fårö och som man har möjlighet att beskåda under Bergman-veckan som inleds i dag och pågår fram till söndag.
Sett mot bakgrund av att den numer permanentboende Fårö-bon brukar beskrivas som världens mest kände svensk, kan en av veckans programpunkter kanske upplevas som lite motsägelsefull. Under rubriken Den okände Bergman berättar journalisten Marie Nyreröd om det filmmaterial som Bergman själv mer eller mindre beordrade henne att se på innan hon gjorde intervjuerna för SVT i fjol. Materialet består av tidigare icke-visade bakomfilmer från Bergmans eget arkiv, men som han för en tid sedan donerade till Ingmar Bergman-stiftelsen. Totalt handlar det om 14 timmars material.
- Man kan säga att mycket är osedda bilder, förklarar Marie Nyreröd.
Det som kan göra materialet extra intressant är att man får stifta bekantskap med fotografen Ingmar Bergman. De allra första bilderna kommer från inspelningarna av Gycklarnas Afton 1953.
- Från början var han sin egen fotograf, han hade med sig sin åttamillimeterskamera, och det rullar på i 10-15 minuter. Men vart efter produktionerna växte så kunde man avdela en speciell fotograf till det här, berättar Nyreröd om dagens visning.
- Det som är extra roligt är att man tydligt ser vilka flickor han var förtjust i. Först är det väldigt mycket Harriet Andersson och sedan blir det Bibi.
Nyreröds egen personliga favorit är den där en spexande Bergman kliver av flyget på Visby Flygplats 1965.
- Och kanske materialet från Smultronstället, som var i svarvitt. Men här kan man se vilken färg huset eller klänningarna verkligen hade.
Så jobbar vi med nyheter