Marik Vos hedras på Bottarvegården
Men Hollywood-livet tycktes inte imponera på denna scenograf och kostymdesigner som under många år arbetade för teater, film, revy och opera. Hon åkte inte ens och tog emot den statyett hon vann för bästa kostym i Ingmar Bergmans "Fanny Alexander" 1984.
I stället stannade hon hemma och skötte krokusen hemma i Vamlingbo, enligt en artikel i Expressen samma år.
Oscar dök senare upp som ett litet postorderpaket hemma på gården Augestens.
Den som bor som jag behöver inget Hollywood, sa hon till Expressen.
Dessutom skulle en grupp ur Amnesty samma kväll ha möte i hennes kök, så det fanns inte så mycket tid över för firande och festande, förklarade hon. Hennes politiska intresse gav resultat. Marik Vos var med om att få politiska fångar frigivna från Polen, Argentina och dåvarande Östtyskland.
Marik Vos engagerade sig även i flera föreningar på Storsudret, bland annat Hoburgs hembygdsförening som hon blev sekreterare i 1984. Det blev en milstolpe för föreningen. Marik Vos stod för förnyelse och på Bottarvegården hittade hon en scen för att levandegöra historien och återuppliva ett slumrande kulturarv.
Efter att Bottarvegården eldhärjades 1985 arbetade hon intensivt med projektet "Levande gård" där hon skapade små scener för att visa hur man förr kärnade smör, kardade, slog rep och slöjdade.
Marik har betytt så oerhört mycket för Storsudret och har gjutit kraft i föreningen. Hon gick hastigt bort när hon var 71 då hon fortfarande stod i blomning i sin verksamhet. Det här är hembygdsföreningen tack, säger Jeanette Lagg, ekonom för Bottarvegården.
Hon är också initiativtagare till utställningen som visar kostymskisser till filmer som Bergmans "Jungfrukällan" och "Viskningar och rop", vilka hon också oscarsnominerades för. (Nomineringsdiplomen fick för övrigt hänga på toaletten, har Marik Vos berättat.)
En av lördagens vernissagebesökare var Gerd Persson. Som ledamot i Hoburgs hembygdsförening arbetade hon i flera år ihop med Marik Vos.
Hon hade en viss pondus. När vi jobbade med "Levande gård" var hon noga med minsta lilla detalj. Då var hon scenograf ut i fingerspetsarna. Hon gjorde saker med största noggrannhet. Det skulle vara perfekt, säger hon.
När Marik Vos kom i kontakt med Vamlingbo kyrkliga syförening klarnade hennes diffusa föreställning om syföreningsverksamhet. Dessutom punkterades några förutfattade meningar. I en av utställningens texter har hon skrivit:
"Jag hade väl, som de flesta, någon idé om att det rörde sig om tanter som samlades för att dricka kaffe, skvallra och sy några stygn."
Vos blev förvånad över att det skvallrades så lite och att det syddes så ytterst flitigt.
"Men visst drack man kaffe med välbehag. Kaffebordet var en scenografisk och kulinarisk upplevelse. Vilken rekvisita", skrev hon och berättade lyriskt om de vita linnedukarna, om kaffekopparna med rosor, om blommorna och ljusen och om det hembakta brödet där de släta gotlandsbullarna lades i konstfyllda kringlor.
Men framför allt lyfte hon fram mötet med kvinnorna som hon beskrev som en samling genuina gotländskor, ytterst personliga, en del med stor och ofta drastisk humor och som alla förenades i en stark vilja att arbeta för kyrkan.
"Och vad de än gjorde, gjorde de det med inlevelse. Här finns inga hafsverk kvalitet rakt igenom!"
Ett urval av Marik Vos otaliga skisser finns nu att beskåda på Bottarve-
gården i Vamlingbo.
Marik Vos var inte bara kostymdesigner till flera av Ingmar Bergmans filmer. Hon var också engagerad i Storsudrets föreningsliv. Nu hedras hennes minne på Bottarvegården.
En bild från inspelningen av "Viskningar och rop" som Vos gjorde kostymen till. Burgviks Bio kommer i sommar att visa "Jungfrukällan" och "Fanny och Alexander". Foto: SOFIE EKHOLM
Så jobbar vi med nyheter