Just nu skrivs massor av böcker om Kinas ekonomiska under. Samma sak där. Mängder av auktoriteter förklarar myndigt att Kina inte bara kommer att bli nummer ett utan också visar vägen för oss alla i konsten att rida den kapitalistiska tigern. De tillhör drömmarna om Kina.
Vad är sant?
Andra åter förklarar lika tvärsäkert att Kina är på väg mot katastrofer och inbördeskrig. De söker tvärtom skrämma oss med den kinesiska faran.
Varför dessa enorma motsägelser? Och vad är sant?
Kinas megastorlek och lika väldiga historiska arv skapar en faktamassa som är omöjlig att bemästra. Där har vi förklaringen till förvirringen.
Inte hela sanningen
En Kinaexpert som erkänner detta och håller sig lite ödmjuk är en bra Kinaexpert. Asienspecialisten Hans Hägerdal är en sådan. Hans nya bok har som utgångspunkt: "Den kinesiska verkligheten är inte entydig!".
Det betyder att hela sanningen om Kina får vi inte, men en del.
Boken hänger upp Kinas 1900-talshistoria på fyra dominerande ledargestalter. I tur och ordning: Sun Yat-sen, Chiang Kai-shek, Mao Zedong och Deng Xiaoping.
Färglösa teknokrater
Nuförtiden leds Kina av ett gäng färglösa men effektiva teknokrater. Sen slutet på 1900-talet klarar sig Kina utan kraftkarlar - ett tecken på att systemet "satt sig", som författaren säger.
Dagens byråkratiska kapitalism är mycket olik det en gång så röda Kina.
Hopplöst efterblivet
Annat var det på 1900-talets början. Det väldiga landet var hopplöst efterblivet, utan ledning och hjälplöst utlämnat till hänsynslösa främlingar. 1912 kapitulerade kejsardömet och den första republiken var ett faktum.
Den västerländskt bildade doktor Sun blev president. En ädel man utan hårda nypor. Sådana - och det i rikt mått - hade efterföljaren Chiang (1925-1949) som till slut förlorade landet till kommunisten Mao.
Mobiliserade bönderna
Maos unika insats var att han var den förste att mobilisera bönderna. Men med försöket att barfotaindustrialisera Kina och den stora Kulturrevolutionen tog han livet av miljoner. Hela livsverket höll på att gå om intet.
Räddare efter Maos död 1976 blev åldringen Deng. Med honom fick Kina "sin första allsidigt kompetente ledare sedan 1700-talets Qingkejsare", säger Hägerdal.
Deng lär ha förkunnat: "Att bli rik är ärofullt." Han lyckades med det ojämförliga konststycket att införa kapitalismen i det kommunistiska Kina.
Den som vill veta mer får läsa Hägerdals spännande bok.