Mästerligt kärleksdrama i litet format
Det är nu länge sedan (1969) den berömde senatorn Edward Kennedy full och galen körde av vägen och ut i ett träsk på ön Chappaquiddick. Den kraftige senatorn lyckades ta sig ur bilen. Men hans tillfälliga sällskap, en ung kvinna, lämnades fastklämd kvar att dö.
Antagligen för att undgå stämning har Oates nödtorftigt maskerat den konkreta händelsen och dess personer. Namn och tidpunkt är ändrade men ingen kan undgå vad som åsyftas. Å andra sidan får det hela en större allmängiltighet. Hur många kvinnor låter sig inte utnyttjas av män med makt?
*
Oates skildrar hur Senatorn blöt och chockad traskar iväg till en telefonkiosk för att få hjälp. Hjälp för att om möjligt dölja vad han ställt till med. Karriären främst! Den döende flickan betyder mindre. Men i övrigt struntar Oates i den berömdes själsliv.
Istället vänder Oates på kuttingen. Konsekvent ser hon istället händelseförloppet ur den unga kvinnans - Kellys - perspektiv. Det är en slags "fiktionsdokumentär" vi ställs inför. Kelly visar sig vara en fragil familjeflicka med höga betyg. Hon hade gjort revolt mot sin förljugna högerrepublikanska kärnfamilj. På college skriver hon en lysande uppsats om den berömde och radikale Senatorn.
Kärlekslivet går det sämre med. Kelly har svårt för den vanliga råheten och att allt verkar vara på männens villkor. Men så råkar hon möta sin politiska idol på ett party och resten får du läsa själv - för jag rekommenderar verkligen den här lilla boken.
*
Det är en plågsam njutning att följa spelet mellan de två fram till det oundvikliga slutet. Plågsam, därför att den fina intelligenta Kelly med öppna ögon helt underordnar sig den trettio år äldre maktmannens tillfälliga åtrå. Njutning, därför att Oates komponerar och skriver så mästerligt. Jag blev chockad - och helt övertygad.
Så jobbar vi med nyheter