Årsboken årgång 91, eller som den blygsamt fortfarande benämns på titelbladet, "Meddelande", för Gotlands fornvänner har sedan några år oftast haft ett övergripande tema. Så även i år då temat är mat.
Boken innehåller tio artiklar som tacklar ämnet matkultur från stenålder till nutid. Någon kokbok är det således inte även om några recept finns med för den som under läsandets gång blivit intresserad av praktiskt matskapande.
– Vi har pratat om mat ett tag, det har dykt upp när vi talat om teman. berättade förlagsredaktören på Gotlands museum, Cathrin Emdén, när årsboken presenterades.
– Upplagan är 2 000 exemplar.
Hon konstaterar att tillbaka i tiden var man hänvisad till att äta det man själv kunde odla, jaga eller fiska. Vilket gav upphov till i dag udda rätter.
– Vad sägs till exempel om käutonasträklinggar (pannkakor) gjorda på kornmjöl, vatten och sälspäck.
Två av de tio författarna fanns på plats. Lars Kruthof, programansvarig på Gotlands museum, och Annelie Adolfsson Rosén som är ansvarig för museigården Norrbys i Väte.
Lars Kruthofs text "Gutamålet ger liv åt matens historia" handlar om gutamålsord för olika maträtter och råvaror, tryfferat med matordspråk.
– Jag har hittat jättemycket roliga ordspråk och nya uttryck, bland annat många ord för sälkött, säger han.
Han inleder sin text med just ett ordspråk (här återgivet på rikssvenska); "Det smakar ändå fågel sa kärringen när hon kokade soppa på störänden som kråkan suttit på".
– Jag vill lyfta språkperspektivet, det är ett nytt spännande sätt att närma sig mat, framhåller Lars Kruthof.
Annelie Adolfsson Rosén skriver om "Kakor, ägg & konservering – hushållning på en gotländsk lantgård". Här förflyttas läsaren till 1930-40-tal och främst är det är Norrbys museigård hon skildrar.
Kaffet var ett stort problem när det var ransoneringstid. Olika fantasifulla surrogatvarianter tillverkades. Författaren återger ett från Ganthem.
Ett sätt att dryga ut kaffet var ett slags bröd av mosad kokt potatis, vetekli, malt och rågmjöl. Det knådades ihop till en deg, plattades ut till småkakor och gräddades. Färdiga skulle de vara kaffebruna helt igenom och torra som knäckebröd och då lades de i en jutesäck. När det så skulle kokas kaffe bröt man av en bit och lade i kaffepannan tillsammans med lite nymalt kaffe.
Festfixare är en ryktesomsusad profession i dag. Sådana fanns det också i det gotländska bondesamhället när det skulle ordnas tunga fester. Fast benämningen skilde, här kallades de skaffare. Sådana anlitades vid tunga kalas, bröllop och även begravningar.
Ing-Marie Tellström, som bland annat varit husmor på Bottarve museigård i Vamlingbo, berättar mera om skaffarnas roll och arbetsuppgifter. Det var i grunden ett hedersuppdrag för de som blev tillfrågade.
Avslutningsvis återfinns således några recept med urgotländska ingredienser. Bland dessa en klassisk gotländsk fiskrätt, idburgare, som är ett praktiskt sätt att ta tillvara den beniga fisken. Lammsoppa finns med liksom syltade valnötter där nötterna ska plockas redan medan de är gröna.
Den i dag så aktuella tryffeln har man dock inte hittat något gammalt belägg för att den funnits med i hushållningen. Ett modernt recept på tryffelsmör avslutar boken.
Recepten är tagna ur bokens kapitel och alla rätter är provlagade av bokens författare.