Matfusk för miljarder
Vaniljglass som är smaksatt med ett ämne framställt ur rötad gran. Rökt skinka som aldrig varit i närheten av en rök, utan fått smak av aromämne.
Foto:
Mats-Eric Nilsson är redaktionschef och matskribent på Svenska Dagbladet. Hans bok om "det okända fusket med maten på din tallrik" är pepprad med exempel på blåsningar som vi går på dagligen. Citronpeppar, på tal om peppar, finns inte i naturen. Det mesta i kryddburken brukar vara salt och inte peppar och smaken kommer från citronsyra och citronpulver.
Det här är nog höstens mest omskakande bok. Vi inser ju med vårt förstånd att vi inte enbart får i oss naturliga råvaror när vi köper hårt processad färdigmat. Men vi vill inte riktigt ta in det.
Vi vill gärna tro att brödet vi köper en gång varit en mjölig degklump, ömt hanterad av bagarhänder, inte en hårt stressad snabbjäst sak som till sist varken väger eller smakar någonting, trots de påhittiga namnen, med en innehållsförteckning lång som en dikt.
Vi vill gärna tro att prydliga kockar i ett stort glatt kök lagat vår färdiga lunchmat, inte att den tillkommit i en jätteindustri där olika färdigrätter pumpas i stora rörsystem och där det kan hända att fisksås kommer i kontakt med ost- och skinkschnitzel.
*
Mats-Eric Nilsson började fundera på allvar när familjen var på en gotländsk badstrand för några år sedan. Alla åt på sina pistageglassar tills någon började läsa på innehållsförteckningen och såg att glassens gröna färg inte kom från nötter, utan från E-nummer och spenat.
De började läsa på andra förpackningar och fann lika långa listor med okända kemiska ämnen och svåruttalade substanser. Efter ett långt detektivarbete vet han nu med säkerhet att: Laboratoriet är den hemlige kockens kök.
Den globala matindustrin köper tillsatser för motsvarande 150 miljarder kronor per år. Nio av tio tillsatser är kosmetiska. De förändrar matens färg, smak, konsistens eller ytskiktets egenskaper. Ofta handlar det om att försöka återställa vad som gått förlorat i den industriella processen.
Störst av alla är aromämnena, som ska sätta smak på sånt som mest består av stärkelse, fett och ibland sötningsmedel eller socker. De kan också sätta piff på anrättningar som innehåller för lite naturliga råvaror - eller där råvarorna är av för låg kvalitet.
*
Redan 1820 gav den brittiske kemisten Fredrick Accum ut en bok om matfusk, som kom att kallas Döden i grytan (och som blev en storsäljare). På hans tid förfalskades grädden genom att den drygades ut med skummjölk, förstärkt med arrowrot. Det är samma grundprincip idag för att producera gräddprodukter i lightversion. Bara som ett exempel.
Vi tror numera att light är livet - och är beredd att betala för det. Fabrikanterna är nöjda. Fett av hög kvalitet är dyrt. Här finns en gyllene chans att minska råvarukostnaderna och tjäna pengar
Men fett är också en viktig smakbärare. Byter man det mot proteiner och kolhydrater så måste smaken korrigeras med tillsatser. Vitaminer försvinner och måste tillsättas i slutet av processen.
*
Några enkla grundregler, enligt Nilsson:
Lär dig läsa innehållsförteckningarna.
Ju fler kemikalier desto lägre pris.
Ju lägre fetthalt desto längre innehållsförteckning.
Leta på hyllorna i affärerna efter bra alternativ.
Använd grädde istället för lightprodukter. Men i små mängder.
Köp vanlig yoghurt istället för små lightförpackningar med många tillsatser till ett mycket högre pris.
Hemgjord glass gjord på ägg och grädde och hembakat bröd med knaprig skorpa väger alltid tyngre än de färdigköpta. Du blir också mättare och äter inte så mycket.
Så kallad färskpressad juice i affären kan vara kyld eller fryst i upp till tio månader och dubbelt pastöriserad. Av två apelsiner kan du få ett glas verkligt nypressad juice.
Det är du själv som har ansvaret för det du stoppar i dig.
*
I boken finns en guide till genuina matproducenter, varav några gotländska. Här finns också en genomgång av alla de förvirrande E-numren.
Av de 315 E-nummer för tillsatser som är godkända av EU kan du lära dig ett, tycker Nilsson. E 621 är den allra viktigaste smakförstärkaren i vår mat, ett syntetiskt framställt salt av glutaminsyra. Inte för att det är det mest hälsovådliga ämnet. Men ATT det finns i maten säger någonting viktigt, nämligen att "den här maten är gjord av så utarmade råvaror och har behandlats så tufft i den industriella processen att de naturliga smakerna har utplånats"!.
Så jobbar vi med nyheter