Hennes drillar äro de mest perfekta vi någonsin hört". (The Standard).
Sångerskan är Mathilda Enequist från Visby, världsberömd för 150 år sedan.
Brev, recensioner, tidningsurklipp och konsertprogram, sparade av Mathilda Enequist, finns i Arkivcentrum i Visby. Där kan man läsa sig till hennes sagolika framgångssaga.
Den gotländska sångerskan, ofta kallad "näktergalen", lade på 1800-talet Europas publik för sina fötter när hon sjöng för kunga- och furstehus.
Publiken var fylld av beundran för denna gotländskas förmåga att sjunga nordiska ballader och folkvisor, operaarior och olika tyska, franska och italienska verk.
Mest förtjusta var kritikerna i hennes drillar "de mest underbara i sin klarhet, jämnhet och varaktighet, som vi någonsin hört". (Brighton Herald).
Mathilda Enequist föddes i Visby den 28 mars 1833.
Pappa var lektorn i Visby och kontraktsprosten i Endre, Johan Enequist och mamma Catarina Christina, född Kimberg. Mathilda hade sex syskon, som alla sjöng och musicerade.
Mathilda gick i fröknarna Molanders privatskola i Visby, där hon blev uppmuntrad att studera sång och språk. När hon var 15 år sjöng hon solo i Domkyrkan och vid 17 års ålder började hon studera sång i Stockholm. Eftersom Musikaliska akademin inte öppnades för kvinnor förrän 1853 fick hon ta sånglektioner privat.
Operachefen nöjd
Under stora ekonomiska umbärande fortsatte hon under tre år att studera i Leipzig, Tyskland, tillsammans med blivande operasångerskan Fredrika Andrée, syster till Elfrida Andrée, landets första kvinnliga organist.
1857 åker Mathilda till Paris för att studera solosång vid konservatoriet, den främsta utbildningen vid den här tiden.
Operachefen är mycket nöjd med henne, skriver hon i brev hem, men hon fick bara tredje pris, fast de sakkunniga tippat henne som segrare. Hon förklarar varför:
"Om man blir mätress till någon av de mäktiga herrarna...har man chans att få första pris. Detta har jag haft två gånger men det passar inte mig. Förr nöjer jag mig med ett tredje pris och har min omgivnings aktning för min person i behåll."
Som första svensk
Det går mycket bra för Mathilda Enequist ändå. Hon fick som första svensk motta Premier prix d´opéra och hon fick år efter år lysande recensioner i Europas huvudstäder.
Så här kunde det låta: "Det finns inte någon sångerska i London som kan jämföras med denna svenska sångerska, vars underbara sångförmåga utlöser sådana hänförelser..." (The World).
Mathilda Enequist var samtida med Jenny Lind, som hon även umgicks med i London, där de båda så småningom bosatte sig. I åtskilliga recensioner jämfördes de och det fanns kritiker som menade att Mathilda var den förnämsta av de två.
Som så många andra kvinnor som lika helhjärtat satsat på karriären valde Mathilda bort familjelivet.
Artistnamn
Hon hade länge en fästman i ungdomsvännen Gustav Östergren, skaldesignaturen "Fjalars broder" och de skrev många brev till varandra under åren. Men efter en konsert i Stockholm 1879 skildes de som vänner.
Mathilda beskrevs som nordiskt ljus och vacker och lade sig också till med artistnamnet Signora Biondini, som betyder just blond.
Sällskap hade hon i bostaden i London av sin syster Sophie, som efter organistexamen utbildat sig till konsertpianist. Det hände att hon ackompanjerade sin syster och spelade solo vid gemensamma framträdanden. Hon skötte också Mathildas affärer när hon inte vårdade systrarnas sjuka mamma hemma på Gotland.
Trots stor berömmelse hade Mathilda alltid ont om pengar. Under många år tvingades hon betala en skuld till en farbror, pengar som hon utbildat sig för.
Hon tvingades också ransonera sina framträdanden eftersom hon ofta led av svåra förkylningar och halsinfektioner.
Efter sin sångkarriär startade hon i London en sångskola för att försörja sig.
Den 10 april 1898 avled hon i lunginflammation.
Hon ligger begravd på Paddingtons kyrkogård i London under ett vitt kors av marmor.
Men dammiga ekon efter hennes bejublade konserter går ännu att höra i arkiven i Visby.