– Det har varit en del sorg i mitt liv – och i världen just nu, tycker jag. Men det som är sorgligt behöver inte bara vara tungt och mörkt, även om det är det också. Det som är ”sorrowful” kan också vara ljust, säger Maude Sundström.
Titeln, ”Sorrowful songs”, har hon lånat av den polske kompositören Henryk Góreckis "Symfoni nr 3", som hon lyssnat återkommande på under arbetet med utställningen.
– Jag tyckte att det var så vackert med ”sorrowful”. Det stämde överens med min känsla och med livet – det finns sorg men sen finns det ju också mycket ljus.
Musikens närvaro har varit betydande under Maude Sundströms arbete med utställningen. En svit om tre målningar i skarpt grönt och svart, bär titlarna "A moll", "C dur" och "E moll".
– Utställningen bygger väldigt mycket på musik, säger Maude Sundström.
Den färdiga utställningen ackompanjeras också av musik, skriven särskilt för detta ändamål.
– Min son Tobias Sundström har gjort musiken till utställningen. Han har verkligen snappat upp det jag menade. Han tittade på bilderna och sen gjorde han musiken. Jag tycker att den är fantastisk. Bilderna är ju mycket musik.
Det är företrädesvis oljemålningar, som Maude Sundström visar på Galleri Gotland. De flesta målade på konstnärens favoritunderlag; gamla presenningar i tätt vävd linne.
– Det är så härligt med presenningar, du kan måla, skrapa bort och torka av. Och de har varit med om någonting, säger Maude Sundström.
Det är en ovanligt tålig målarduk och genom åren har hon samlat på sig ett lager av de numera ovanliga gamla presenningarna. För Maude Sundström är presenningarna också laddade med en slags symbolik.
– Det är som någon slags hud, ett skydd som man lagt över ved, flyttlass och säd.
De nötta presenningarna, ibland med hål och lagningar, ger målningarna extra struktur och karaktär.
– Jag målar över mycket och jag kan gilla när färgen spricker. Jag tänker att det är sprickor i allt och det är där ljuset kommer in, det får man inte glömma.
I sitt arbete som bildterapeut har Maude Sundström arbetat med att hjälpa andra att tolka deras bilder.
– Som bildterapeut är jag någon slags mottagare, som lyssnar på någon annans bild. Istället för att tala använder man bildspråket.
I det egna skapandet är Maude Sundström istället mer inituitiv.
– Men nu när jag ser på dem efteråt så vet jag ju vad det handlar om.
Maude Sundström visar upp målningar, collage, en liten rakubränd lerskulptur och tygapplikationer. På flera bilder återkommer cirklar, men aldrig hela, alltid oslutna med en del av cirkeln utanför bild. Kanske är den delen, som vi inte ser, döden och det okända som följer där efter, resonerar Maude Sundström. Egentligen vill hon inte prata så mycket om sina bilder, som hon arbetat med under hösten och vintern och nu är redo att visa upp.
– I alla fall jag måste få lite distans till det jag har gjort. Jag behöver ett mellanrum för att kunna överlåta konsten till betraktaren. Jag vill ju inte att bilderna ska handla så mycket om mig. Nu tycker jag att det känns bra, när de hänger på väggarna.
På lördagens vernissage kommer Anette Blomberg att läsa poesi, som hon skrivit utifrån Maude Sundströms konst.
– Det känns väldigt fint att få ha med tre olika konstarter på utställningen, säger Maude Sundström.