Mazzarella vänder på begreppet pensionär

Pensionärer är det tydligen inte så noga med, tänker hon, men försöker snabbt tänka om: "Var inte kränkt, vad glad!" påminner hon sig ett motto som hon ju gillar.
Själv kommer jag att tänka på uppmaningen "Gråt inte - forska!" som riktades till unga, kvinnliga forskare på 80- och 90-talen.
Samhället är fullt av snusförnuftiga råd till människor i olika livsskeden. Många har känt sig kallade att rikta sådana till just pensionärerna.
Det gör nu inte Mazzarella. Hon vänder och vrider på begreppet, inte minst litterärt. Vad betyder det att bli pensionär?
Hon funderar över marknadens locktoner till konsumtion och undrar vad en yngre generation av visstidsanställda och snuttjobbare, i längden kan tycka om dagens pensionärer, denna demografiska bomb, som de ska försörja?

Självutlämnande
Merete Mazzarella är författare och litteraturprofessor i Helsingfors och Uppsala, som visserligen gått i pension från universitetet men som fortsätter att skriva krönikor i en rad tidningar.
Hennes näst senaste bok, "När vi spelade Afrikas stjärna", om barnbarn, blev en framgång.
Mazzarella har återigen skrivit en underhållande bok, på ett galghumoristiskt och mycket självutlämnande - dock aldrig kletigt -sätt.
Hon försöker finna försonande drag med det nya livet och konstaterar att pensionärer oftast definieras - och därmed begränsas - av sin omvärld:
Att pensionera sig innebär ofrånkomligt ett socialt åldrande, det som sker i andra människors ögon.
Men - man pensioneras visserligen från sitt arbete, men inte som medmänniska och samhällsmedborgare.
Hon frågar sina vänner vad de planerar att göra av sina pensionärsliv och får svar som "att skaffa mig ett billigare boende och lyssna på mig själv och höra vad jag vill", och "först äta frukost i lugn och ro och läsa tidningarna ordentligt, sen kanske städa ett skåp och gå till biblioteket".

Tröst hos Jung
Hon finner någon sorts tröst hos Freuds lärjunge CG Jung som menade att livet består av två stadier: Naturstadiet med utbildning, arbete, familj och hem till kulturstadiet med konst, historia, filosofi och religion.

Ett råd till sig själv
Kulturstadiet låter ju bra. "Tanken att humlan kan flyga fastän den inte borde kunna är, förefaller det mig, särskilt trösterik för pensionärer", menar hon och slutar boken med:
"Jag tror jag ska börja säga God fortsättning! året om. En god fortsättning är sist och slutligen allt vi behöver".
Så är bokens ton. Och visst, kanske det sista var ett sorts råd, dock riktat till henne själv.

Mazzarella vänder på begreppet pensionär

Merete Mazzarellas första dag som pensionär börjar inte bra. Hon ska gå på bio - pensionärsmatiné. Men ingen kommer för att öppna biografen och kön får snopet lomma hem.