De sju lantmätarna fick tre år på sig - men det tog tio år! Resultatet blev dessa fantastiska skattläggningskartor som med sina tillhörande beskrivningar har så mycket att berätta.
“Lantmätarna utförde en kulturgärning av gigantiska mått", skriver Jakob Ronsten i Klintehamn om de här kartorna.
Man skulle kunna säga samma sak om hans eget arbete då han i nära 20 års tid, på eget bevåg och av eget intresse, renskrivit och bearbetat lantmätarnas material och nu presenterar sitt arbete dels i boken “Gotländska gårdar och ägor kring år 1700" på Gotlandica förlag, dels på en i boken medföljande CD-skiva.
En CD-skiva med cirka 2 500 sidor beskrivning av alla kartlagda gårdar plus 800 sidor från den skattläggning som sedan skedde med kartorna som grund. Ett fantastiskt dokument där du lätt kan gå in och leta på gård efter gård.
Inte lättläst
Jakob Ronsten börjar med att närmare presentera de sju lantmätarna och går sedan in på allt det som kartläggningen och den efterföljande skattläggningen avslöjar.
Det är inte bara namn på och placering av alla dessa åkrar och ängen utan här finns också uppgifter om utsäde, gödsling, skördar, om två- eller treskifte, om sågar och kvarnar, kalkugnar och sojden, om fiske i åar och längs kusten med mera, med mera.
Hela bonde-Gotland ligger för dina fötter, kan man gott påstå.
Och vad blev skatten till slut, och hur betalade bönderna den? Med hjälp av avkastningen från jordbruket, förstås, men också genom att sälja av boskap, skogsprodukter, tjära och kalksten.
Ett hästjobb
Det är en mastig läsning, verkligen inte helt lättläst. Det medger Ronsten själv, han har medvetet valt att ge en heltäckande skildring före en lättläst. Men det är ju intressant och en guldgruva för forskare och alla dem med intresse gör gotländsk historia.
Lantmätarna lämnar visserligen en del frågetecken efter sig. I boken refererar Jakob Ronsten ett påhittat arbetsmöte mellan de sju lantmätarna - och Ronsten skulle nog ha gett mycket för att själv fått vara med på det mötet och få svar på sina frågor.
För att utföra det här “hästjobbet" måtte Jakob Ronsten ha haft ett enormt personligt intresse, för att inte säga en passion, för dessa gamla kartor och beskrivningar som är mycket svåra att läsa och tolka.
Det är bara att hoppas att hans arbete blir uppmärksammat och uppskattat efter förtjänst.