Konstnärerna Nora Feruzzi, Eva Ek-Schaeffer och Sanny Laurin är tre av utställarna på Körsbärsgården under juli månad. Alla har de en sak gemensamt, deras konst tar lång tid att producera. Med sina verk vill de få oss att reflektera över varför vi egentligen har så bråttom.
- Det finns en klar samhällstrend där vi går tillbaka till enkelheten och det ursprungliga, säger Marita Jonsson, som driver Körsbärsgården tillsammans med sin make Jon.
I konsthallen hänger Eva-Ek Schaeffers bildvävar. De kräver minst sagt sin produktionstid, en väv kan ta mellan ett och ett halvt till fyra år att tillverka. Eva använder sig av 1100-talets vävteknik och spinner sitt yllegarn för hand. Innan hon sätter sig vid vävstolen växtfärgar hon garnet. Hon väver med pyttesmå nedslag som skapar bilder av personliga upplevelser.
Samhällskritik på tyg
Nora Feruzzis konst tar inte bara tid att producera, i sina verk uppmanar hon till reflektion kring det snabba tekniksamhälle som vi lever i idag. I en intervju i Gotlands Allehanda förklarar Nora Feruzzi att hon tycker att vi har förlorat vår idé om tid.
Skulpturkonstnären Sanny Laurin spatserar med jämna mellanrum på stranden på jakt efter vackra träbitar, slipade av vatten och sand, att återanvända till sina skulpturer.
- Återanvändningen av material är ju i sig ett kraftfullt slag för bevarandet av miljön, säger Marita.
Återvinning med Påvera
Förutom slow art-gänget ställer även en handfull andra konstnärer ut. I Körsbärsgårdens annex, Livias hus, ställer Björn Evensen ut skulpturer och målningar under hela sommaren. Björns skulpturer kan du beskåda i många länder runt om i världen. I Stockholm hittar du hans skulptur Drottningen och hennes skepp på Sergelgatan och Om varandra vid stadshuset. Hans karriär tog fart redan som tjugoåring då han upptäcktes av en gallerist som tog honom till New York. Det dröjde inte länge förrän han ställde ut sin konst med de riktigt stora konstnärerna för sin tid. I Björns konst hittar man presenningar, wellpapp och andra återvinningsmaterial som han använder för att skapa struktur och liv åt verket. Fyllda 80 år beslöt han sig för att återvända hem till Sverige och Gotland där hans son har bosatt sig.
- Det är tredje året i rad som jag har äran att ställa ut Björns konst. Jag är svag för den genre som Björn tillhör där konstnärerna arbetar utifrån mottot: man tager vad man haver. Genren kallas för påvera och var stort under 50- och 60-talen. Björn är en fin representant för den epoken, den enda svenska vi har i påveragänget, avslutar Marita Jonsson.