Medelklassens triumf - en ny bild av Indien
Den som idag reser i Indien möter något helt annorlunda. Per J Andersson redovisar sina intryck i lättlästa "Moderna Indien"(2006). Genom en mängd något teflonartade personporträtt presenteras det Indien som gäller idag.
De här människorna har lämnat byarna och deras värderingar långt bakom sig. De är inte rika, arbetar hårt och är ganska rotlösa. Men pratar engelska, jobbar med IT och konsumerar precis som vi datorer, videos och mobiler. De är den nya indiska medelklassen. Genom fotografen Mikael Lindströms många fina foton kommer läsaren de nya indierna ännu närmare.
*
Det självständiga Indiens grundare, Nehru och Gandhi, tänkte sig ett mera indiskt och mera socialistiskt Indien. Språket skulle vara hindi och ekonomin grundläggas genom planhushållning och självhushållning. Författaren menar att inledningsvis var idéerna bra för det fattiga jätte-u-landet. Industrin växte bakom ett högt tullskydd.
Å andra sidan växte också korruptionen genom alliansen företagen-staten. Landet halkade allt mer efter Kina och "tigerekonomierna" i Sydostasien. En hinduisk fundamentalism trädde fram politiskt och hotade den demokrati som fanns kvar. Härskarfamiljen Nehru-Gandhi tappade greppet och vi har hunnit fram till ungefär 1990. Men bortom tidningsrubrikernas jätteskandaler och ledarmord hände något oväntat och enligt författaren välsignelsebringande.
Det blev fritt fram för kapitalismen. Ekonomin liberaliserades och globaliserades. Vad mera är: den tålde det och sköt fart. De indiska företagen hade vuxit sig starka bakom tullskyddet och klarade konkurrensen, amerikanerna hade inte en chans. Indierna har sin egen Pepsi och Starbuck och deras "Bollywood" är världens största.
En halv miljon drillade indier jobbar i globala callcenter som för övrigt nyligen börjat anställa svenskar! De svenska kunderna ringer ett Stockholmsnummer, men hamnar utan att märka något i Indien. Och landet är världsledande inom IT-forskningen.
Andersson låter oss möta ett Indien som inte är det Nehru och Gandhi tänkte sig men ett som hävdat sig och är fyllt av framtidstro. Observera - vi talar nu om 15-20 procent av befolkningen - de andra får vi inte träffa i den här boken.
Häromåret vid tsunamin mötte vi självhävdelsen. Indien vägrade ta emot hjälp. Däremot gav landet självt massor av bistånd till grannländerna vid Indiska Oceanen, mycket mer än USA.
*
Den framtida ekonomiska utvecklingen liknar Andersson vid elefantens gång - krängande men säker. Men avgörande är väl liksom i Kina om de många fattiga kan ryckas med. Författaren skjuter undan den frågan. Däremot ger han en ganska fyllig bild av de nya medelklassindiernas förhållande till traditionen.
De säger sig strunta i den! Klart är att de ibland gifter sig över de religiösa gränserna. Muslimska kvinnor kan bära burka hemma men slänger den alltmer när de går till affären eller jobbet. Alltså raka motsatsen till den sorgliga utvecklingen i Bagdad och Kabul.
Men fundamentalismen kan fortfarande vinna, medger Andersson. Idag säger sig de moderna unga indierna tro på "det indiska" men de har svårt att förklara vad det är. Och när det kommer till äktenskap låter de unga IT-människorna mamma och pappa bestämma.
Alltså, om jag får konkludera: korna har blivit färre men traditionen sitter ändå djupt och kan i värsta fall fördjupas.
Så jobbar vi med nyheter