Det trampar otåligt i släpet. Genom gliporna syns svarta hovar, en glänsande man, huvudet kastas uppåt. Det är hingsten Liston som står där och väntar på att få komma ut.
- Det här är hans inskolning kan man säga, i dag blir det andra gången han är med i ett tornerspel, berättar riddaren Fredrik Strange.
Tornerspelen är central under Medeltidsveckan. Riddarna kommer från föreningen Torneamentum.
Män i sällskap
Fredrik Strange har varit riddare i 15 år och tycker fortfarande att det är väldigt roligt.
- Det är fart och fläkt! Man får mycket uppskattning från publiken. Och så är det manligt!
Hur blir man riddare då? Tja, framför allt handlar det om hård träning. Du ska kunna hantera de olika vapnen, hästen ska tåla de höga ljudnivåerna och samtidigt ska du vara uppmärksam mot publiken. Och, som Fredrik Strange säger, det hjälper om man kan rida sedan tidigare. Om du vill bli riddare i Torneamentum måste du dessutom vara man.
- Vi vill behålla magin med vackra prinsessor och manliga riddare, som det var på 1200-1300-talet. Så här får inga kvinnor vara riddare.
Liston är redo
Det har blivit dags att släppa ut Liston ur släpet. Han backar ivrigt ut. Det märks att han är ung, bara fem år.
Publiken har börjat strömma till. Jag lämnar området bakom arenan och letar upp en plats med bra sikt.
- Det är 1288 och inbördeskriget är avslutat! Kriget har försvårat samarbetet mellan stad och land och för att ordna något trevligt för gotlänningarna och Visbyborna har kung Magnus bestämt sig för att arrangera det här tornerspelet.
Det är Mikael Herold (i nutid Mikael Qviberg) som talar. Han är utsedd av kungen för att leda och döma tornerspelet. Publiken är förtjust. Riddarna galopperar in på arenan. Det är stad och land, mot varandra. Publiken, som också delats in efter lagen, applåderar upphetsat, ropar, hejar, buar när motståndarlaget rider förbi.
- Och nu kära publik, är det dags för riddarna att välja sin dam! När en riddare har utsett sin undersköna dam sänker han sin lans mot dig.
Damerna utses, i vissa fall med lite övertalning, och visas fram till de bås där borgmästaren och settingsdomaren sitter. Under spelets gång ska de heja lite extra på sina riddare.
Det är dags för den första grenen, kvintan. En figur i plåt dyker upp på planen. I ena handen håller den en sköld och i den andra ett järnklot. Riddarnas uppgift är att med sitt spjut stöta till skölden så att figuren snurrar två varv.
Borgmästaren blir arg
Det är en jämn match, ända fram till den sista grenen. På en stolpe ett par meter upp i luften hänger 16 ringar, två för varje riddare, i samma färg som det band deras utvalda damer håller i handen. Riddarna ska med hjälp av sin lans fånga ringarna. Det är spännande. Länge står det lika, de är alla fascinerande skickliga. Men så! Stadens riddare missar en ring för mycket och landet står som segrare.
- Men vad nu, borgmästaren vägrar? Han insisterar på att tävlingen ska avgöras man mot man i en final!
Mikael Herold låter borgmästaren få som han vill och en och en möts riddarna på planen. Siktar mot varandra med sina lansar, driver på hästarna. Det går väldigt snabbt, allt.
Spänningen stiger, det står lika när stadens Kunskapens riddare och landsbygdens Riddare silverkorset drabbar samman i den sista omgången. Riddare silverkorset, Mattias Hägg, får in en riktigt hård stöt och böjer sig smidigt undan lansen som i full fart närmar sig honom. Stadens publik ställer sig upp och applåderar, barnen skriker för glada livet, vinnarriddarens dam vinkar med sitt band, hela landets publik buar högljutt och Mikael Herolds röst dundrar i takt med hovarna i marken.
- Det står slutligen klart att Riddare silverkorset vann! För sig själv, för sin dam, sin herre och sitt lag!