Medeltidsveckan i blickfånget när Erika doktorerade om "historiebruk"

Varje år vallfärdar tusentals personer till Medeltidsveckan på Gotland. Under ett par dagar fylls ön och framför allt Visby av öldrickare som skrålande lever sig in i en föreställd dåtid. Besökarna roar historiskt men varför klär de sig i munkkåpa eller ringbrynja? Varför glorifiera en svunnen tid?
Är det ett brinnande historieintresse som drar eller är tanken på det förgångna mest en resa till en värld delvis konstruerad av den egna fantasin och med den verkliga historiebakgrunden endast som en stomme?
Historikern Erika Sandström disputerade nyligen med en doktorsavhandling vid Växsjö Universitet, till vardags är hon lärare i historia vid Högskolan på Gotland.
Hon har försökt kartlägga människors tankar om historia och vad det förflutna betyder för dem nu. Materialet bygger till stor del på intervjuer med besökare vid Sveriges största medeltidsfestival på Gotland.
- Medeltiden är den epok som ligger längst ifrån vår egen men som samtidigt är tillräckligt lik nutiden för att vi ska förstå den. Även då fanns riken, städer och någon som styrde. Men också ett annat sätt att leva som är exotiskt. Det är tillräckligt långt ifrån oss för att vi ska kunna göra vad vi vill med det vi känner till, säger Erika Sandström.

*
Hon inleder sin avhandling med att slå fast att historia används för en mängd olika syften. I museiverksamhet, populärkultur, politik, eller som hon själv skriver: "Som så många andra historiearbetare har jag tänkt mig att historien fyller en mängd viktiga funktioner för människor". Hon slår också fast att historia är roligt. Det vittnar de 150 000 till 200 000 personer som varje år besöker Medeltidsveckan på Gotland om.
I sitt arbete tar Erika Sandström sitt avstamp i tanken om att alla människor har föreställningar om hur det var under tidigare epoker, men hur ser dessa tankar ut? Var det bättre förr? Och vad innebär uppfattningarna om det förflutna för det man gör här och nu? Hon fokuserar främst på detta "historiebruk" - hur man använder sig av historien.
Man brukar säga att historien skrivs av vinnarna, den konstrueras av någon, för någon och är på det viset alltid ett urval.
- Men, skriver Erika Sandsröm, perspektivet kan också innebära att var och en har möjlighet att bygga sin bild av det som hänt, en bild som är funktionell för den enskilde i det sammanhang den befinner sig.

*
Hon gör skillnad på två historieuppfattningar, den som är periodiserande, det vill säga det vanliga sättet att se på tid som någonting som kan kategoriseras. Det andra sättet att se på tid är det som kallas "den heliga tiden". I det fallet bryr man sig om det som kan sägas vara relevant även för människor idag. Det innebär också riter och traditioner som kan upplevas gång på gång även om allting runtomkring har förändrats.
Att på det här viset använda sig av delar av historien för sina egna syften, skriver Erika Sandström, är ofta ett sätt att skapa identitet, fastställa var man kommer ifrån som individ och kollektiv. Ofta manifesterar man det här tillsammans, med familj som vid jul och midsommar, men medeltidsveckan i Visby kan på vissa sätt sägas ge utryck för samma sak. Då handlar det också om att möta nya människor.
- Det viktiga för dem jag intervjuat är oftast just det sociala. Alla är i Visby under den tiden av samma anledningar, man behöver inte känna in varandra lika länge som i andra sammanhang utan det är bara att börja umgås direkt, säger Erika Sandström.

*
När man lever sig in i en annan tid finns också hela tiden ett val. Många av de intervjuade på Gotland är framtidsoptimister och uppger att de inte skulle vilja leva förr, vilket förr det än handlar om. Man är hjärtligt glad att slippa förtryck, ojämlikhet, hunger och hårt fysiskt arbete.
Istället använder man sig av historien för att lyfta fram det man själv föreställer sig var det positiva med en svunnen tid. Vara konstigt klädd, smutsig och berusad redan på förmiddagen. Och det rör sig om en vecka på året, som vilken solsemester som helst.
- Är man medeltidsintresserad vet man också att alla andra bekanta man har med samma hobby kommer att vara där. Man ses ett par gånger om året och medeltidsveckan är ett av de tillfällena. Ett historieintresse finns ofta i grunden men det är inte huvudorsaken till att man är där, säger Erika Sandström
Forskaren David Lowenthal skrev 1985 sin bok: "The past is a forreign country." Han beskriver där sin tes om att vi tenderar att se det förflutna som ett främmande land. Någonting man inte helt känner, men laddad med sina föreställningar önskar besöka.

*
Den ultimata semestern kanske går ut just på det? Att verkligen lämna det vardagliga rummet, att träda in i en annan tid man kanske inte fullt ut känner till och därför kan göra till sin egen. Exakt vilka normer och förutsättningar som gällde på medeltiden vet inte många av festivaldeltagarna i Visby, de kan därför själva att måla upp bilden som de vill.
Att vara berusad och skränig är i sin ordning, att strunta i 2000 talets hygien likaså. För att inte tala om de nutida hierarkier som försvinner när alla själv tar sig en roll, reklamaren blev glädjeflicka och fabriksarbetaren köpman.