Dragplåstret är naturligtvis att alla partiledare kommer och gör sitt yttersta. Under Almedalsveckan tävlas i något som kallas "retorik". Det viktiga är inte vad som sägs utan hur det sägs.
Statsvetaren Maria Wendt som följt Almedalen och dess enorma tillväxt under ett antal år har nu svurit i kyrkan. I en liten skrift kritiserar hon skarpt journalister och media för att ha förvandlat politiken till ett jippo. Överallt och i synnerhet i Almedalen.
Detta tycker mediefolket inte om. Inte heller denna tidning. Själv tycker jag att hon har rätt i allt väsentligt.
Huvudpoängen med Almedalen säger Wendt, är inte vad som sker i Visby under veckan utan vad som utspelas i medierna. Politiken handlar om att "få genomslag i medierna". Genom medierna får både medborgare och politiker sin verklighetsbild. "Utspel och skandaler formar det demokratiska samtalets ramar."
Ler och långhalm
Enligt klassisk demokratiuppfattning ska journalisterna kritiskt granska makthavarna. Det förutsätter att media och politiker hålls isär. Men idag hänger de ihop som ler och långhalm. Plötsligt blir politiker TV-profiler eller tvärtom.
Granskningen ersätts av intima presentationer. DN offrade helsidor på att promenera till Almedalen i sällskap med Reinfeldts före detta fru!
Wendt beskriver hur Almedalstalarna målar upp en falsk bild av Sverige som en vacker idyll där vi alla är eniga om allt väsentligt. Det antas gå hem. Ingen vill ta i den ökade utslagningen, landsbygdens utarmning och den miljökatastrof som redan satt igång.
Handen på hjärtat - är inte politiken idag förbannat tråkig och urvattnad och är inte det medias fel? Alla partier slåss på samma sätt om samma resursstarka väljare i storstäderna. De börjar likna varandra till förväxling.
Media sexualiserar
Magdalena Andersson, som uppges vara socialdemokraternas finansministerkandidat, kan inte nog prisa Anders Borg och måste invänta dennes höstbudget. Det anses listigt och prisas i media.
Skulle inte demokrati ge väljarna klara alternativ, ja till och med ställa dem inför problem?
Medias makt är oerhörd. När drevet går är du chanslös. Förr eller senare fälls du - se på Mona Sahlin.
Wendt visar hur Feministiskt Initiativ knäcktes i sin linda av journalisterna. De släppte loss ett enormt kvinnohat. De radikala feministerna utmålades som fula, manshatande och med hängbröst. "Kuken är feminist" trumpetade Dagens Nyheter.
Vem granskar journalisterna?