Mellan hägg och syren - är det kultur?
Nu är vi inne i denna ljuvliga försommartid då naturen exploderar. Allt tycks blomma på en gång. Alla dessa vita blommor fullkomligt väller över oss. Nyss var det vitsippsmattor av sällan skådat slag. Nu kommer körsbärsblom och slån.
Vår granne Bengt, som fått många år under päronträdet, dog häromdagen på sitt åttioförsta år. Lämnade denna sköna tid, men befinner sig kanske redan i den vitblommande Körsbärsdalen likt Bröderna Lejonhjärta.
Nu blommar redan häggen med sina vita honungsdoftande blommor. Strax spricker den vita syrenen ut. All denna vita blomning som tycks symbolisera det rena och oförstörda, ett oskrivet blad. Omgivet av det blåa, blåsipporna som lägger den kalla vintern bakom oss, de blå syrenerna som varslar om blå sommarhimmel och djupblåa vatten.
Vackra tankar
På sina ställen blommar syrenerna redan. Vad blev det av "mellan hägg och syren"? Det uttryck som de flesta känner till och gärna kommenterar just nu. Skomakaren som satte upp sin årliga skylt att han hade stängt mellan hägg och syren. Tog semester från halvsulningar, pliggar och beck.
Uttrycket lär ha sin bakgrund i den period under året då skomakargesäller enligt skråbestämmelser skulle få ledigt för att ge sig ut på vandring. Då passade skomakaren på att stänga en tid. Men skylten "Stängt mellan hägg och syren" är nog en vandringssägen. Men vi vill ändå tro, för detta väcker så vackra tankar och fantasier. Förr var det ett par veckor mellan häggens och syrenens blomning. Nu sammanfaller den nästan. Är det klimatförändringarna som ställer till det?
Kulturpyramid
Är det kultur när vi talar med varandra om hägg och syren? Jo, det är en del av en gemensam kultur. Uttryck och minnen. Att vi kan njuta av allt det vackra som finns naturligt och gratis omkring oss. Natur och kultur är syskon.
Kultur, säger många, det är väl Dramaten och Operan och tjusiga museer. Allt det där som finns i Stockholm. Allt det där som finns i Visby. Men all denna "städernas kultur" har från början sprungit fram ur folkdjupen.
En folklig kultur är alltid basen i kulturpyramiden. Möjligen är Operan och Dramaten, Picasso och Mamma Andersson toppen på pyramiden. Men den skulle rasa utan den breda stabila basen.
Hur man skall se på konst med ett fejkat psykfall vet jag inte riktigt. Kanske är det ändå någon sorts byggsten i pyramidbygget eller bara ett utskott som blåser bort.
Kulturen lever
Vi måste komma från att kulturbegreppet uppfattas som finkultur för de få. Kultur är mänsklighetens samlade erfarenheter, tänkande och skapande. Därför talar vi om olika kulturer runt om i världen.
I grunden är det människan, förstås, enskilt och tillsammans som skapar kultur. Med många yttringar, som vi kan se, inte minst på Gotland. I varenda socken lever kulturen: den historiska (kyrkor, arkeologiska fynd och gamla byggnader), den nutida (körer, bygdegårdar, ängen, amatörteater, läsecirklar, dans, sockenböcker, öppna ateljéer, trädgårdar med mera).
Allt detta är kultur. Självklarheter, säger ni. Javisst, men uppenbarligen behöver det sägas igen och igen.
Vi omger oss med kultur, mer än vi anar. Därför är kulturpolitiken så viktig. Att den kan utvecklas, att den uppmärksammas, att den får resurser till att stötta och uppmuntra. Så att vi alla kan växa och må bra. Bli delaktiga och medskapande.
Mellan hägg och syren, nog är det kultur!
Så jobbar vi med nyheter