Boken "Invisible" (2009) var i mitt tycke en av de bästa romaner Paul Auster skrivit. Jag var därför mycket spänd på vad han åstadkommit den här gången. Tyvärr blev jag lite besviken. Men bara en aning.
"Sunset Park" är en mellanbok av Paul Auster. Men även hans mindre inspirerade romaner höjer sig över det mesta. Författaren som slog igenom i mitten av 80-talet med New York-trilogin utmärker sig för sin förmåga att skapa en speciell stämning - kanske kan man definiera den som elegant mystik. Hans intriger och personporträtt är alltid originella och aldrig förutsägbara.
"Sunset Park" handlar om unga människor som på olika sätt befinner sig i ett övergångsskede där de måste bestämma sig för vad de vill göra av sina liv. Den 28-årige huvudpersonen Miles Heller, med välbärgad New York-bakgrund, håller sig undan sin familj efter en fruktansvärd händelse sju år tidigare. Miles arbetar i Florida med att utrymma bostäder där de som tidigare bott blivit vräkta. Men omständigheter kring hans kärleksförhållande med den 17-åriga flickan Pilar gör att Miles måste lämna Florida och återvända till New York. Där hamnar han i ett ockuperat hus tillsammans med musikern Bing, konstnären Ellen och akademikern Alice. Det oundvikliga mötet med familjen han lämnade sju år tidigare kommer allt närmare.
Miles, hans far och de olika personerna i det ockuperade huset i Brooklyns Sunset Park får turas om att föra ordet i romanen. Det är rätt spännande och man undrar in på sluttampen hur det ska gå. Paul Auster har en väldigt hög lägstanivå, för att tala fotbollsspråk. Huvudtemat i romanen är sorg. Sorg över förluster som personerna gjort, av olika slag. Och över en försvunnen tid som inte kommer tillbaka.
Men berättandet blir en aning förstrött och jag kommer inte förbi känslan av att romanen hade kunnat bli så mycket mer intressant om författaren verkligen ansträngt sig för att komma några av de här personerna in på livet. De komplexa intrigtrådarna knyts dessutom ihop lite väl hastigt på slutet, som om han helst velat bli klar så fort som möjligt. Jag saknar den intensiva livskänslan från den förra romanen "Invisible". Men i Paul Austers sällskap har man aldrig tråkigt.