Mer än en anledning att besöka Baltic Bar

Länsteatern på Gotland bjuder under några dagar in sin trogna publik till en litterär visafton som doftar mycket av kroglivet från flydda dagar, grå hamnar och längtan till varma famnar. Sinnesintrycken förnimmer oset från kokskaminer och doften av kålsoppa som sipprar ut från bakdörren till ett restaurangkök.
Kors och tvärs över Östersjöns vatten, i både tid och rum, får vi möta både Kotkas ros, Vysotskijs Ninka och en tysk kleptoman. Förutom de nordiska länderna runt Östersjön besöker vi också de tre Baltiska staterna, Ryssland, Polen och Tyskland.
På "Baltic Bar" i någon av Östersjöns hamnstäder huserar en mycket märkvärdig hovmästare, en till synes oengagerad barpianist, en smygsupande kock och en yppig och välsjungande servitris med en röd ros vid barmen - som alla lotsar oss in till denna östersjöiska kultur.
Det börjar i Finland och slutar som sig bör på Gotland.

*
Carsten Palmaer som fått uppdraget att skärskåda visskatten i länderna runt det gemensamma innanhavet har mejslat ut en spännande sångskatt som han iscensatt med hjälp av regissören Eva Gröndahl. Något har vi hört tidigare, men det mesta är alldeles nytt för de flesta av oss.
Somligt går i tangotakt, annat som mera traditionella visor och de räds inte heller att recitera en del av texten.
Allt det nya och oprövade gör det hela mera spännande, även om det är själva sammanhanget och det sätt på vilket dessa litterära visor presenteras, som utgör behållningen. Här finns uppgörelsen och allvaret, längtan till kärlek, tröst och förståelse - men med massor av humor och glädje.
Eva Gröndahl har dessutom försett den här föreställningen med små finesser och infall, detaljer, småprylar och gester som först är svåra att se men som bildar en gemytlig atmosfär.

*
Vid sidan av den stylade musikbranschen där utseende och skvallerpressens spalter betyder mer än det som faktiskt framförs på scenen, är det härligt att få uppleva skådespelare som både sjunger och är närvarande för sin publik.
Lena Bogegård rör sig som vanligt som en fisk i vatten när det gäller att sjunga från Länsteaterns scen, det finns ett naturligt utspel från första "Kotkas ros", till Friedrich Hollaenders tyska kabaretvisa "Kleptomanen" till det avslutande extranumret - Patrik Silverekes tonsättning av Gustaf Larssons "Seiste raisu".
Så även för Lennart Bäck. Även här finns en naturlig säkerhet och vilja att tränga genom den glättiga ytan in i de rum som berör. Både i solosången och i duetterna med de övriga på scenen.
Lika roligt är det att få träffa Stefan Westerlund i den här rollen. Kanske inte lika tonsäker som sina båda scenkollegor, men det tar han igen på karusellerna. Komik och allvar skruvas här ihop på ett härligt sätt.
Patrik Silvereke betyder mycket för "Baltic Bar", som pianist, men framför allt som dragspelare. Under den ryska folkvisan "Trojka" är det andlöst bland krogborden och ingen knaprar på den medhavda matsäck som publiken uppmanats ta med sig. En humoristisk sida som han tidigare snålat med gör han här som dirigent.
Visste ni förresten att Östersjön på något ställe mäter ett djup av 459 meter?
Visste ni dessutom att danska är ett utmärkt språk för mänsklig kommunikation - för danskar?
Det finns fler anledningar att besöka "Baltic Bar" - med eller utan egen picknickkorg.