Mera som ett tålamodsprov än en film

OM NI UNDRAR vem som har era skattepengar nuförtiden kan jag berätta att distributören Novemberfilm nyligen fick 100000 kronor från Filminstitutet enkom för att flyga hit den här pärlan från Malaysia.
Den börjar med en evighetslång tagning på någon som ligger i koma.
Den fortsätter med en evighetslång tagning på någon som wokar kött.
Den fortsätter med några som bär en madrass genom hela stan. Och stan är stor.
"Jag vill inte sova ensam" är mer ett tålamodsprov än en film. Vid pressvisningen gav luttrade filmmurvlar upp redan efter en halvtimme, jag tror att det var när woksnubben precis hade hunnit tillsätta ingefära.
Vi andra sitter kvar. På duken smörjer de in komasnubbens mage och tvättar hans hår, de röker cigaretter och tittar på varandra och så faller någon i gråt.
Den malaysiske regissören Tsai Ming-liang gör filmer för cinemasochister. För svartklätt folk som sitter av två timmar bara för att sedan kunna säga "jorås?atteeh, det blev jävligt starkt efter 1.45, då vände de på komasnubbens kudde."