Även om Michel Miglis tillbringat och besökt Gotland varenda sommar sedan drygt 40 år så är det ändå Stockholm som varit hans fasta adress.
- Gotland har betytt mycket för min uppväxt. Här har jag inte bara min mamma, även många av mina bästa vänner. Somrarna i Ar hos bäste vännen Jonas Andersson med gäddfiske i Bästeträsk tillhör livets höjdpunkter.
För åtta år sedan bosatte sig Michel permanent i Havanna där han under det senaste året öppnat en svensk restaurang tillsammans med sin kubanska fru Alidamy och hennes familj. Här har han ännu en gång knutit ihop banden med Jonas Andersson, kock och gladiator, men detta återkommer vi till.
Det var som musikproducent och delägare i det svenska skivbolaget Topaz han första gången kom till Kuba för 20 år sedan.
Miljonsäljare
- Vi gjorde många musikvideos där, för Carola, Teddybears, Dr Alban, Jimmy Cliff och The Sounds, berättar Michel Miglis som äger Topaz tillsammans med förre Latin Kings-medlemmen Rodrigo Pencheff.
- Vi blev stora på Kuba och vi skapade den första reggaeton-plattan på Kuba och jag initierade den nya kubanska varianten Cubaton.
Och det var här han hittade en av bolagets allra största artister, El Médico, vars skivor sålts i miljonupplagor över stora delar av världen. Denna solskenshistoria börjar för drygt tio år sedan längst söder ut på den kubanska ön.
- Jag var på besök i Santiago de Cuba när jag hörde en kille sjunga ute på gatan. Musiken bet sig fast men när jag senare försökte hitta honom var han borta.
Åtta dalar och floder
- Jag letade upp hans mamma, en rättrogen partimedlem och Castrovän som vägare att lämna ut några uppgifter om var han befann sig, men efter två dagars böner och tjat berättade hon att han studerade till läkare och gjorde socialtjänst vid en sjukstuga långt uppe i bergen.
Efter två timmars bilfärd upp mot Sierra Maestra, där den kubanska revolutionen faktiskt startade, var Michel Miglis framme vid den punkt där bilvägen slutade.
- Jag fick gå rakt ut i bushen, på stigar upp i bergen, och hela tiden fick jag fråga mig fram för att komma rätt. Jag passerade åtta dalar och floder innan jag var framme vid den lilla sjukstugan och kunde förklara att jag var musikproducent och ville göra en inspelning, berättar Michel.
Dubbla bakslag
Med sin laptop som enda medel spelade han den kommande natten in 6-7 låtar med El Médico, bland annat monsterhiten "Chupa, chupa".
Michel Miglis spelade senare in en musikvideo till låten.
- Alla inom latinomusikbranschen tände på musiken och stora Warner skulle lansera El Médico, framför allt i USA. Men detta lyckades exilkubanerna i Maimi sätta stopp för, de hade kontroll över den amerikanska radion. Senare kom bakslag nummer två när kubanerna vägra honom utresa eftersom han var läkare.
Milstolpe i livet
Men på Kuba slog musiken igenom med enorm styrka. När El Médico uppträdde på Malecón i Havanna kom 120 000 personer för att lyssna. Albumet "Cubaton - reggaeton á lo Cubano" sålde enormt och singeln "Chupa, chupa" sålde en miljon exemplar bara i Japan.
- Det blev verkligen en milstolpe i livet, berättar Michel Miglis.
Michel har även filmat hela denna historia och tillsammans med regissören Daniel Fridell har de under 5-6 år skapat dokumentären "El Médico - the Cubaton Story" och filmen får svensk biopremiär den 2 november.
- Filmen har redan visats på några filmfestivaler och den fick pris vid den största och mest prestigefylla latinofilmfestivalen i New York, säger Michel.
Pengar och skuld
Filmen speglar också mycket tydligt den kulturkrock som uppstår mellan Michel Miglis och hans kubanske artist.
- Jag kommer från den kapitalistiska världen och våra värderingar är helt annorlunda, menar Michel.
- Han vill naturligtvis tjäna pengar på sin musik, men står "skuld" till både föräldrar och staten som bekostat hela hans utbildning, i det här fallet mamman som inte vill att sonen ska bli artist och får stort utrymme i filmen.
Skratt och dans
I dag jobbar El Médico fortfarande som både läkare och artist.
- Jag har aldrig själv arbetat politiskt, även om jag i dag lever mitt bland kubanerna i Centro Havana sedan åtta år. Det är lite som att bo på Söder i Stockholm, förklarar han.
- Jag ser istället på människorna, kubanerna, det finns nog inget folk som skrattar och dansar så mycket, säger han.
Och för att ge svar på den kritik som ofta riktas mot Kuba här hemma svarar han:
- Inga kubaner svälter, vare sig i Havanna eller ute på landet. Alla kubaner får gratis utbildning, sjukvård och medicin. Det imponerar på mig och på de flesta kubaner.
- Efter åtta år har jag mött många som drömt om en annan tillvaro, som lämnat Kuba men sedan återvänt för att livet på Kuba var bättre, säger Michel Miglis.
Känner ingen oro
- Jag bor mitt i smeten, ser ett lyckligt folk med social trygghet. Jag känner ingen oro för min svenska dotter Dina som under högstadietiden gick två år i helt vanlig kubansk skola.
- Här kan tjejer gå själva på stan. Här finns inget våld, frustration eller våldtäkter. Inga tjejer har plasttuttar, man får se ut som man vill och man skäms inte för sitt utseende.
Och så var det det där med öar.
Skandinavisk restaurang
Michels mamma kommer ursprungligen från Öland men bor sedan 40 år på Gotland.
- Jag har delat somrarna mellan Gotland och Rhodos där min pappa som är grek driver en restaurang, en träffpunkt för musiker och artister. Han tillhörde hippiegenerationen och här träffade jag som barn många berömdheter, bland andra Sonny and Cher, berättar Michel som nu håller på att uppfylla en egen dröm att öppna en krog i Havanna.
Ett nytt regelverk på Kuba gör att man nu får öppna en "Paladar" - en privat restaurang med mer än tolv sittplatser.
- Jag sålde allt jag hade i Stockholm för att bygga om en del av min kubanska familjs hus till en skandinavisk restaurang. Visserligen har det varit svårt att få tag i material, det finns inga "ByggMax" på Kuba, men mina svenska vänner har hjälpt mig att släpa prylar som är omöjliga att köpa på Kuba.
Kubanerna kommer
- Min bäste vän Jonas Andersson, gladiatorn Loke, är också kock och han har hjälpt mig att göra en "svensk meny" med kubanska råvaror.
- Jag har satsat på kvalitet och det ser ut att lyckas. Stamgästerna är mest gästarbetare och diplomater, men allt fler kubaner har hittat krogen, det är otroligt kul.
Den svenske ambassadören Caroline Fleetwood är en ständig gäst och firar alla högtider på Casa Miglis.
- Vad livet lärt mig är att tillvaron inte alls behöver vara som i Sverige. Det har också min 17-åriga dotter upptäckt och när hon är klar med studierna på Södra Latin flyttar hon tillbaka till mig i Havanna.
- Och så åker vi naturligtvis till Gotland en gång varje sommar!