Mick Taylor & Wentus bjöd på två timmar tung blues
Inte så konstigt. Mick Taylors spelning tillsammans med finska Wentus Blues Band innebar ju möjligheten att i Visby i klubbmiljö se en exmedlem i Rolling Stones. Men för bluespuritanerna är hans år med John Mayall av större vikt. (Som kuriosa kan nämnas att hans första grupp av någon betydelse, The Gods, faktiskt innehöll två blivande Uriah Heep-medlemmar, Ken Hensley och Lee Kerslake).
Och efter några sedvanliga uppvärmingslåtar av bandet gör han så entré - Mick Taylor. Något fylligare förstås, vorden 57-årig som han är, men med rösten förvånansvärt intakt och med bluesgitarrspelet i högform. Det blir en afton genomsyrad av blues fördelad på långa låtar i två avdelningar. För Mick Taylor är sedan länge enrollerad i bluesens tjänst.
Han inleder med lite slideövningar och bifallet blir starkt varpå Taylor känner sig föranledd att uppmana publiken att inte bli för upphetsade så tidigt.
- Det blir mycket mer.
Ett löfte som infriades. En signifikativ version av "Fed up with the blues" från Mayall-tiden blev ett riktmärke. Också Freddie Kings "You gotta move" sitter stark.
Spännande blir det när Taylor och bandet blandar Dylans "Blind Willie McTell" med instick från densammes "All along the watchtower". Här svängde det till rejält.
Att Taylor är på gott humör bevisas av att han även plockar lite Stones-material. "No expectations" från Beggars Banquet-plattan känns som ett riktigt val eftersom Stones här återvände till bluesrötterna. Bäst för kvällen är ändå Hendrix´ "Red House" som blir en uppvisning i kvalificerat men ändå känslosamt gitarrspel och soloinpassen lockar också fram publikapplåderna.
Wentus Blues Band har en ganska otacksam roll som kompband men skulle ledigt klara av att svara för en egen bluesafton. Gitarristen Niko Riippa kompar bra och visar sin skicklighet när han får chansen till några solopartier. Sångaren Juho Kinaret gillade dock helt uppenbart inte att vara i bakgrunden, är given frontfigur när bandet kör på egen hand, och tog varje chans att synas iförd sin turban.
Ofrivillligt roligt blev det när Taylor i sedvanligt ordning skulle presentera bandmedlemmarna men nöjde sig med förnamnen, efternamnen ter sig förmodligen alltför tungvrickande för denne engelsman.
Mick Taylor & Wentus bjöd på två timmar stadig blues. Taylor är tekniskt hur skicklig som helst men emellanåt blev han lite lojt oengagerad, tappade energi och lirade på rutin. Men när det brände till och han var engagerad visade han att han fortfarande tillhör bluesgitarreliten.
Så jobbar vi med nyheter