Millencollin gasar på

Punkbandet Millencolin slog igenom rejält 1995 med ska-hitlåten "Da strike". Så här i efterhand tycker bandet att de blev nästan larvigt stora och med sina videor kände de sig nästan som clowner. En självpåtagen musikexil, tillsammans med ett allt större intresse och respekt från utlandet, gjorde att de nästan gjorde sig osynliga för gemene svensk - fram till förra skivan, den rockigare "Home from home", vill säga. Då dök bandet upp igen och det har gett resultat.
- Sverige har varit så sjukt bra. Vi gjorde en helt otrolig spelning på Heart Attack i somras på Hovet i Stockholm. Det var magiskt, ett sånt tryck, säger gitarristen Erik Ohlsson.
Om förra skivan var mer rock än punk kan nya plattan "Kingwood" beskrivas som mer punk än rock. Millencolin har tryckt ner gaspedalen och speedat upp farten ordentligt. Utvecklingen på de senare skivorna har man dock behållit men samtidigt för första gången vågat gå tillbaka och ta influenser från de tidigare skivorna.
- Det känns som om vi har hittat fram. Så här låter vi, säger Erik Ohlsson.

Chips K producerar
Även om det går bra i Sverige är det fortfarande i utlandet som Millencolin säljer bäst. De två senaste plattorna har producerats av amerikaner men till den nya skivan valde man Chips Kiesbye (Hellacopters med flera). Så här i efterhand tycker medlemmarna att det är skönt att ha svenskproducerat.
- Alla amerikanska band som ligger runt i kring vår genre har en så jävla polerad produktion. För några år sedan var det tabu att göra pålägg, det skulle vara punk, helt rakt. Fast nu verkar dom totalt ha tappat hämningarna. Nu kan dom köra på vad som helst, syntar och blåssektioner. Det låter helt kliniskt perfekt allting och det är jag så trött på, säger Erik Ohlsson och fortsätter:
- Vår skiva är en äkta produktion, det låter som det ska låta, skitigt liksom.