Minnesblad som spänner över ett vitt fält
Juli är Sällskapet DBWs stora månad; Baddagen, Högtidsdagen - och så utgivningen av Minnesbladet.
Vid 2009 års utgång hade DBW 736 ledamöter, alla noggrant förtecknade i Minnesbladet. Från Bengt Westberg, inskriven i januari 1946 till Mats Hoffman som blev ledamot i december förra året. Just ledamotsförteckningen är en intressant tidsbild av det (manliga) gotländska samhället. Kanske kunde den någon gång bli föremål för en djupanalays?
Å andra sidan är DBW inte mycket för navelskåderi. Visst kan man - vilket för en utomstående kan uppfattas som lite märkligt - ägna stor tid åt att diskutera hur före detta ordförander ska placeras vid middagarna men den huvudsakliga uppgiften är att bereda plats för sällskaplig samvaro och verka till nytta för det allmänna. Ronny Larsson, vice ordförande 2009 och ordförande 2010, konstaterade i sitt tal på Högtidsdagen förra året (återgivet i Minnesbladet) att DBWs uppgift bland annat är att "värna om den botaniska trädgården med dess växter och miljöer, att värna om Åhsbergska hagen och att bevara Visbys stads säregna skönhet och ålderdomliga prägel". Vidare "att främja humanitär och kulturell verksamhet och ett sunt friluftsliv".
DBW är ju ett synnerligen välhavande Sällskap med en aktieportfölj som den sista december 2009 hade ett marknadsvärde på 60 miljoner kronor. Ur denna rika skatt delas varje år ut ansenliga belopp till olika projekt. Ifjol gick den största kakan till Försvarsmuseet i Tingstäde (50 000 kronor) och till högskolestipendierna i samma storleksordning. Men även mindre bidrag kan vara värdefulla, en skrift om Hobursgubben stöddes med 3 000 kronor.
Ibland gör DBW större ekonomiska insatser och vid en av månadssammankomsterna förra året besöktes Östersjöforum i Vamlingbo som kommit till stånd bland annat tack vare en miljon kronor från DBW. "Skönt att se att man gjort gott bruk av vår donerade miljon", skriver Bengt Rosén, ordförande 2009.
Varje DBW-ordförande har ett tema för sitt år och Bengt Rosén hade valt att belysa landskapet eller rummet utifrån ett ekologiskt perspektiv. Detta innebar många föredrag i denna anda och det kan nämnas att Högtidsdagens talare 2009 (då vädrets makter fördrev DBWisterna från Åhsbergska hagen till S:t Hansskolans aula) var Barbro Santillo Frizell från Svenska Institutet i Rom som talade om "Pastorala landskap i myt och verklighet". Från programverksamheten i övrigt kan nämnas att ordföranden själv ägnade sig åt Darwin, Åke G. Sjöberg berättade om Klintetrakten och Per-Erik Nilsson tog åhörarna med på en spännade resa till spanska landskap. Som synes spänner DBW-programmen över ett vitt fält!
Om allt detta berättas i Minnesbladet, vars redaktionskommitté detta år utgörs av Lennart Lindgren, Mats Hjorth, Ulf Kallenberg (som bidragit med huvuddelen av bokens fina foton) och Curt Svedberg (Sällskapets ceremonimästare och sammanhållande kraft). Men här finns också de sedvanliga årsberättelserna från Stiftelsen (som behandlar ansökningar om bidrag), trädgårdsstyrelsen, innerstadsrådet och styrelsen för Åhsbergska hagen. Jag letar alltid efter doftande beskrivningar i trädgårdsstyrelsens berättelse och finner en sådan också i år. Göran Allard skriver: "Trädgårdens stora magnoliaträd blommade osedvanligt rikligt, en fantastisk syn med det rosablommande judasträdet strax bredvid. Kanske var det torkan sommaren innan som gav så många knoppanlag?"
I ett Sällskap som funnits i 169 år uppstår naturligen emellanåt kriser. Så var det för några år sedan då den stora frågan om Kallbadhuset och DBWs eventuella roll dominerade många av Sällskapets sammankomster. I jämförelse med detta var 2009 av allt att döma ett lugnt år. Det enda som något störde idyllen var att kommunen aviserade att den vill minska sitt ekonomiska engagemang i Botan. "Överraskande med tanke på att det finns ett löpande avtal och det faktum att DBW generöst investerat totalt 2,5 miljoner kronor under senare år i en förrådsgård och ett växthus", skriver Minnesblads-redaktionen.
En aning turbulens kan också anas då man läser Innerstadsrådets bidrag där ordföranden Birger Andersson skriver om engagemanget i Världsarvsrådet som tydligen inte till fullo uppskattas av alla av Sällskapets ledamöter. Vidare konstaterar Andersson, angående kommunens klotterkommitté som Innerstadsrådet deltar i: "Arbetet inom kommitén framskrider i byråkratisk anda".
Men värre än så är det alltså inte i detta välmående Sällskap som med nu stor hastighet närmar sig sitt 200-årsjubileum 2041. Då lär det komma ett större verk om Sällskapets historia. Jag kan knappt vänta.
Så jobbar vi med nyheter