"Mitt lyckligaste ögonblick var när jag fick klarinetten"
Sockenkyrkan ligger nära också. Där tjuvstartar firandet med en konsert på söndagskvällen där jubilaren och hans vänner i Gotländska jazzlaget spelar och kören "Four-Ever" sjunger. Medverkar gör också sjukhusprästen och trumpetaren Eva Jacobsson.
För 70 år sedan föddes Bengt "Öset" Öslöf i Västerås av skånska föräldrar. En stor del av sin uppväxt tillbringade han dock på norra Gotland. Far var reservofficer och blev inkallad till KA 3 i Fårösund under lång tid av kriget och då bodde Bengt tillsammans med mamma på olika ställen på Fårö, som han upplevde under alla årstider.
Men när skolgången inleddes var han tillbaka i Västerås. Att livet till stor del kom att inriktas på musik var ingen slump.
Det började med att unge Bengt skulle gå och spela för en "pianotant" men det var liksom inte hans grej. Det var fel musik och det här med skalor förstod han inte vitsen med då.
- Det lyckligaste ögonblicket i mitt liv var när jag som elvaåring fick en klarinett, berättar jubilaren.
Han minns första lektionen. Han hade satt ihop klarinetten fel och hade munstycket upp och ner. Men det rättade till sig fort och klarinetten ser "Öset" fortfarande som sitt huvudinstrument.
- Det är ett svårt instrument, men man får mycket gratis om man lär sig det, säger han och tänker på att en god klarinettist snabbt lär sig spela sax och flöjt, även om flöjten kräver en annan blåsteknik.
Drömmen om musikeryrket förverkligades för Bengt Öslöf tidigt. När far var inkallad på KA 3 hörde han hur musikkårens dirigent Åke Dohlin beklagade sig över att det var så svårt att rekrytera träblåsare. Fadern andades om att han hade en musikintresserad son.
- Ta hit honom så skall jag göra musiker av honom, sa Dohlin.
Så blev det. Som 16-åring blev Öslöf volontär vid KA 3:s musikkår. Där höll han ut i tre av fem kontrakterade år. Musiken var det nog inget fel på men Fårösund var inte rätta platsen för en yngling från den stora staden. Bengt lyckades få förflyttning till KA 1 i Vaxholm. Vid musikkåren där stannade han i ett par år innan han kom tillbaka till Västerås, där han blev musikkåren trogen i elva år under mottot "Kronans kaka är liten men säker" (vilket gällde då).
När Öslöf var ledig från musikkåren spelade han i andra sammanhang. Då handlade det mycket om dansmusik och vokalist i bandet var hustrun Britt.
Från 1962 hade Öslöf en egen dansorkester och verksamheten växte och man fick mer och mer jobb och det blev mer och mer resande. Det gick så långt att grabbarna i bandet gav bandledaren ultimatum. Militärmusik eller dansband. Det blev danband.
Under cirka tio års tid blev det spelningar på diverse nöjesetablissemang med tonvikt på krogar.
Till de mer bemärkta artister som hade Bengt Öslöfs band bakom ryggen fanns Josephine Baker. Under ett års tid turnerade man med ett program som kallades Karl Gerhard-kavalkaden med bland andra Hjördis Pettersson.
- Jag fattar inte att jag orkade, säger Bengt när han kommer in på en särskild period i musikerlivet. Det var då han spelade på Trädgårn i Göteborg på kvällarna kl 20-02. Sen blev det uppstigning kl 06 och flyg till Stockholm för repetitioner och medverkan i teveprogrammet Halv sju, där Nisse Hansén var orkesterledare.
- Till slut var jag så trött att jag inte kunde somna, förklarar jubilaren.
I juni 1979 gick flyttlasset till Gotland och bopålarna slogs ner i Atlingbo. Bengt hade fått förfrågan från Olle Lind om han kunde spela med det redan etablerade Visby storband. Resten av historien är ganska väl känd av gotlänningarna. Fram till 1995 har Gotlandsmusiken varit Bengt Öslöfs arbetsplats och i stort sett alla gotläningar har väl i något sammanhang lyssnat till denne mycket skicklige musiker.
På grund av sjukdom tvingades Bengt Öslöf att trappa ner. Nu är han pensionär men han spelar vidare. Måndagsklubben på Borgen har blivit en "social inrättning" som ger många människor en positiv kick.
- Jag har aldrig övat särskilt mycket, erkänner Bengt Öslöf utan omsvep. Men nu är jag tvungen att hålla på varje dag
Musiken har varit och är nödvändig i Bengt Öslöfs liv. En sak som betraktad i backspegeln ter sig som onödig är inhoppet i politiken. Under en mandatperiod satt han i fullmäktige för moderaterna. Han ångrar inte direkt att han gjorde det, men han säger rent ut att han aldrig tidigare har blivit så besviken på något.
- Nittionio komma nio procent av besluten är fattade innan ärendena kommer till fullmäktige. Där är det bara ett enda pladdrande för församlingen som gäller. Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna påverka kulturen, men fann att jag bara slösade bort en massa tid på politiken. Dessutom fick jag märkligt nog många ovänner när jag gick ut och deklarerade min politiska färg...
Så jobbar vi med nyheter