Wall Street Journal har gjort ett nedslag i den gotländska arkitekturen. Och då handlar det främst om nyare hus, ofta långt ifrån den traditionella Gotlandsstilen.
I ett av sommarens nummer har The Wall Street Journal gjort ett nedslag på Gotland för att granska arkitektur och fastigheter under rubriken "How One Swedish Island Became a Prime Destination for High-End, Second-Home Buyers". Och för en gotlänning är det en del emellanåt annorlunda synpunkter som kommer fram.
Skribenten J. S. Marcus konstaterar att svenskar och en liten grupp kräsna utlänningar dras till öns naturliga skönhet och lantliga karaktär. Och han framhåller att Gotland, som storleksmässigt jämförs med Long Island, New York, är ett matparadis och, måhända något överdrivet, en nyckelleverantör till Michelinhyllade Köpenhamnsrestaurangen Noma (Nordisk mat).
Ännu mer överraskande är kanske att i artikeln läsa att en av Gotlands inklusive Fårös största fördelar är att kunna erbjuda något så sällsynt i Skandinavien som fyndpriser på fastigheter som här länge varit undervärderade. Som stöd för detta görs via mäklaren Fredrik Lindahl jämförelser med Stockholms skärgård och där det framhålls att en lantfastighet som går för 2,5 miljoner kronor på Gotland skulle kosta det två- eller tredubbla på Sandhamn.
Arkitektur är således huvudändamålet med besöket från New York och då modern sådan, det handlar om nybyggen och inte om medeltiden. Och flera av husen är byggda i andra material än öns klassiska kalksten. Artikelförfattaren har besökt flera gårdar och hus på olika håll på ön och närbelägna öar men inget i Visby.
Furillen får besök. Där återfinns Ulrika Arphs glas- och betonghus ritat av Love Arbén. Artikel-författaren fascineras av att i inredningen återfinns såväl möbler signerade den danske mästaren Börge Mogensen som Ikea-detaljer i köket och konstaterar att huset ingår i en ambitiös plan att skapa en lyxnivå på ett icke stads-boende till Furillen-området. Att Håkan Nesser återfinns på Furillen framhålls liksom debaclet med Björn Ulvaeus övergivna studiosatsning.
På Fårö konstateras att Olof Palmes son, arkitekten Mattias Palme, står bakom ett av Fårös mera fängslande nya hus, byggt åt en av hans bröder. "Ett eteriskt trähus med skjutdörrspaneler som kan anpassas efter årstidernas förändringar" är omdömet. Mattias Palme framhåller att det var en kamp att få huset godkänt av de lokala myndigheterna.
Payex-grundaren Max Hansson besöks i Herrvik. Gården på öns östsida är köpt under 1970-talet och under ständig utveckling via traditionella metoder och där Mr Hansson framhåller att han är sin egen arkitekt.
I närbelägna Katthammarsvik besöks Stockholmsarkitekterna Hans Murman och Ulla Alberts prisnominerade hus, inspirerat av de närbelägna enarna och med bland annat trä, betong och nylon i materielen.