Hyllade och hånade, som så ofta när någon bryter ny mark. Må vara inom konst och kultur eller i politik och företagsamhet. De vidsynta, öppna och nyfikna finns i hyllningskören.
De trångsynta, slutna och de som tycker att nu är utvecklingens höjdpunkt nådd, hånar och kritiserar. Som anser sig stå för den gängse smaken och har en maktposition, svår att rubba.
Detta har nyskapande konstnärer fått erfara genom tiderna. Många har tvingats ge upp och sjunkit in i dimmorna. Men de starka står pall, de som tänjer måleriets gränser. De som tror på sin skaparkraft och det inombords drivet. Så har det alltid varit. Så är det idag.
Så kan det förbli om inte samhället tar tillvara nyskaparnas vägval. Inser att man kan få något man inte förväntat sig. Stämmer detta med rådande kulturpolitik, mån tro?
Så, för alla dem som nu söker sig ut på Skeppsholmen väntar något man inte förväntat sig. En överraskande mix som Moderna museet skapat tillsammans med Staatsgalerie Stuttgart och Tate Liverpool. Nu vänder den oroande nedgången i besökstal.
Ljus och näckrosor
Turner känner de flesta till, liksom Monet. En stor kulturintresserad publik vill se Turners skimrade ljus och Monets näckrosor.
Men Cy Twombly, vem är det? Inte många känner till denne amerikanske 1900-talskonstnär som dog så sent som i somras. Är han en katt bland hermelinerna, eller rent av nyckeln till utställningen?
Där finns stora olikheter, men också likheter som överraskar. Något konfunderad går man en första runda i den stora salen. Så sugs man in igen och börjar upptäcka, ser kopplingar, anar en helhet.
Det är märkligt. Roande och oroande. Kanske lockar det en ny, yngre publik.
Att välja just det sena måleriet hos dessa tre är genialt. Då har de yttre striderna vunnits och de inre tagit vid, som det sägs i en presentation. Då är omvärldens tyckande inte längre så viktigt. Då kan inombordskraften blomma.
För Twombly kom naturen att spela en allt större roll. Han närmar sig 1800-talets måleritradition och han benämner sig själv som romantisk symbolist, vilket spänner över en vid tid av måleri.
Alla tre är uppenbart fascinerade av romantiken. Några av Twomblys verk ligger överraskande nära Turner och Monet. Det kontrasterar med det häftigt moderna på stora dukar. Där man tycker sig se influenser från de välkända amerikanarna Rauschenberg, Pollock och Jasper Jones. Dukar som kan kräva närseende och eftertanke, med diverse meddelanden i blyerts - "wilder shores of love".
Och detta i samma rum som Turner och Monet. Jo, det är sant och det funkar.
Märkliga ljusmåleri
Det blir lätt förvirrande att se hur nära Turner och Monet ibland ligger varandra. Inte så konstigt eftersom Turner förebådade impressionismen med sitt suddiga märkliga ljusmåleri, där man får kisa en stund innan något framträder, olika för olika betraktare förmodligen.
Konsten ligger ju som bekant i betraktarens öga. Men där finns också några tavlor med figurer, som ansluter till en äldre tid och ett äldre måleri. Så framträder en "turnersk" utveckling som konstnär.
Monet är inte bara näckrosor. Där finns paralleller till Turner. Även om Turner kan karaktäriseras med sitt bländande ljus och Monet med en blåaktig ton. Monet tog starkt intryck av Turner, inte minst när han flydde till London undan Pariskommunen 1871.
Då stärktes ljusmåleriet och han blev snart en av de framträdande impressionisterna. Impressionismen med sitt nyskapande friluftsmåleri som vann allt bredare publikt intresse, vilket hållit i sig in i vår tid.
Expressiv färgskala
I några sena dukar av Monet, som nog inte många sett, är färgskalan plötsligt starkt expressiv och helt olik det vi vant oss vid. Men det hände ju en hel del i konstvärlden på 10-talet som Monet nog berördes av.
Så, detta är en märklig utställning som kräver tid av betraktaren. Som kräver öppet sinne. Det finns all anledning att planera in en tur till fastlandet och en promenad ut till Skeppsholmen, dock senast 15 januari.
Man blir rikt belönad och vill återvända.