Platser - kända och okända rum" kallar Mona-Lisa Eriksson sin nya utställning med vernissage på Gocart Gallery i kväll. Här visar hon en serie bilder, ett objekt och en video till och med 24 november.
Tidigare har hon oftast arbetat med objekt som bas i sina rumsliga installationer men den här gången har hon bytt objekten mot bilder.
I den vitmålade ytan på det plana glaset har hon ristat sina motiv hämtade från minnesbilder, upplevelser, eller kanske ett foto, för att sedan släppa associationen och kontrollen fri och arbeta i snabba drag.
Genom att sedan spraya ytan med svart färg framträder den ritsade ytan med ett grafiskt uttryck i samma stund hon vänder på glasskivan.
Överraskas själv
Det är både de kända och okända rummen och motiven hon vill komma åt, alltså samma förhållande vi har till världen och framtiden, det vi inte riktigt känner till eller självklart inte kan kontrollera.
Hennes bilder kommer snabbt och i den spännande processen överraskas hon ofta själv. Tekniken har roat henne mycket under de senaste åren och hon slipper att förhålla sig till rummet på det sätt som hennes installationer har krävt.
Bilderna har ofta en arkitektonisk prägel, av miljöer, hus och föremål. Här finns trappor, schakt, vinklar och vrår att förhålla sig till, men också naturen.
Leker med begrepp
Hon leker också med begreppen framför och bakom, det dolda och det synliga, i sin installation på Gocart. Med hjälp av titthål och speglar förskjuter hon och skapar olika dimensioner och djupverkan.
Allt är inte gripbart
Med den video hon också visar på utställningen tar hon sig tillbaka i tiden. Hon kunde inte släppa bilden av den barndomens gunga hon återupptäckte 40 år senare under en vandring på gamla stigar.
Hon kände igen sittbrädan, det var till och med samma kätting som höll den uppe. När hon sedan under en cykeltur här hemma på Gotland hittade en gunga blev det impulsen till den nu ljudsatta videon.
Allt är inte gripbart och möjligt att kontrollera och förutse, tänkte Mona-Lisa Eriksson när hon arbetade med sin nya utställning, men vi tvingas att förhålla oss till mycket som kan vara både tryggt och skrämmande.