Mord med guldkant

Nora Roberts fortsätter att blanda tantsnusk och spänning, när hon under pseudonymen J. D. Robb för andra gången dyker upp som deckarförfattare. Mord med guldkant heter boken och har samma huvudperson och spelplats som fjolårets Bäddat för mord. Det är alltså tjusiga, skärpta polisinspektören Eva Dallas man möter i New York av årsmodell 2058.
Den här gången får tre kvinnor sina halsar avskurna och håller därmed Eva fullt sysselsatt, bortsett från de stulna stunder av smäktande kärlek hon tillbringar med Roarke, rik, strong, snygg innehavare av bland annat spelhallar. Att han legat med två av de mördade saftar till berättelsen.
Trots att blodet flyter, intrigerna hopas och den moral som förespråkas i yrkeslivet är häpnadsväckande omoralisk handlar boken egentligen om familjens och föräldrakärlekens företräde framför allt annat. Nora Roberts, alias Robb, växte upp i en stor irländsk-amerikansk familj och det får förmodas ha färgat hennes värderingar.
Denna flitiga dam, 170 böcker och 250 miljoner exemplar på tjugo år, skriver flyhänt men flackt. Hennes berättelse är som en maräng, förför smaklökarna men smälter snabbt ihop till ingenting.

Den som skämts bort av våra ofta utomordentligt läsvärda nordiska kriminalförfattare sitter till exempel lite handfallen inför passager som följande:
"Han störtade med henne mot några dynor på golvet samtidigt som solen strålande dog i havet."
Det är Roarke som störtar. Med Eva Dallas i sina armar! Herregud! Det är inte sant! Min barndoms shejkromaner hamnar i lä!
Mediefolkets skrupelfrihet då det gäller att kapa åt sig nyheter och det gamla vanliga psykologiserandet om hur barndomens händelser formar oss, är klara spår i berättelsen. Och lika lite som när Roberts-Robb skildrar den stora kärleken ålägger hon sig någon nämnvärd återhållsamhet i berättelsen om vad nyhetskåta journalister eller framgångsrika mödrar kan ställa till med.