Mord som inte kan dömas

En ung man hittas hängd på vinden i ett hyreshus. Har han begått självmord i ett främmande hus eller finns det kopplingar till hans vänskap med flickan i den kurdiska familjen på sjätte våningen?
Polismannen Mats Hjörne vet att förutfattade meningar och fördomar är bland det farligaste i en polisutredning. Men någonting är absolut fel.
Det eventuella hedersmordet är ett av två exempel på brott som kan glida förbi lagen i Katarina Wennstams nya bok "Dödergök". I den tidigare, "Smuts" satte hon strålkastarljuset på den tandlösa sexköpslagen. Nu vill hon att vi ska se att det fortfarande saknas lagrum för att sätta dit dem som terroriserar, slår eller hetsar andra att begå självmord.

*
Huvudrollen i "Dödergök" har tevereportern Maria Allende, just nu "mellan jobb" som det heter, efter att ha blivit obekväm på teve. Hennes inslag med den sörjande modern som just mist sin dotter vid ett skottdrama på en bank blir hårt kritiserat i övriga media sen modern tagits in på psykakuten. Men vad då? Skulle hon ha åberopat sin journalistiska rättighet att säga nej till förnedrande uppdrag? Hon var ju bara vikarie. Med samvete visserligen, men miljoner tittare?
Maria och hennes Tobias har precis köpt ett hus, mexitegel och sextiotal men med potential, som mäklaren skulle ha sagt. När Maria får veta att kvinnan som bott i huset tidigare har dött i deras kök och att mannen sitter i fängelse för mord blir hon helt fixerad. Vem var kvinnan och vad var det som hände?
Till sist kan hon inte blunda längre. Hon vet att Louise blev grovt misshandlad i flera år och att hennes ofödda barn sparkades ihjäl i hennes mage men var det mannen som avlossade det dödande skottet i köket? Maria vet att hennes upptäckt kommer att bli en jättegrej. Men det kan också innebära att mannen, en polis, går fri.

*
Att vara polis är, eller kan vara, att dagligen utsättas för våld och hot, att se hur barn far illa och hur människor dör i förnedring. Att vara polis är ofta att känna sig maktlös, trots skyddsväst och machoattityd. Vissa gråter i bubbelbad efter jobbet där ingen kan skilja på svett och tårar. Vissa tar ut frustrationen på annat sätt och polisers så kallade "fritidsbrott" domineras av våld mot kvinnor som står dem nära.
Katarina Wennström, tidigare kriminalreporter på teve, har samlat på sig så mycket att hon har svårt att sovra i sin nya roman.
Kanske borde någon av alla dem som hon tackar på slutet ha gett henne rådet att renodla och hålla sig till ett tema. Nu snubblar hon nästan över allt hon vill berätta. Jag förstår hennes ambition men bara historien om polismannen och hans hustru hade hållit för en bok. Då hade hon ju förstås inte kunnat antyda den spirande romansen mellan åklagaren Madeleine Edwards, som ständigt slåss för kvinnors rätt, och den trygge bredaxlade polisen Mats Hjörne.
Men Katarina Wennstam är väldigt engagerad. Det är hennes styrka.