Morrisons starkaste

Ömhet och förlust och rå livsaptit tvinnas samman i Nobelpristagaren Toni Morrisons roman "Kärlek". Samtidigt innehåller den återblickar på de heta år i USA, då färgade trädde fram och krävde sin plats i samhället. Författaren ger en genomskådande och ibland skoningslös kritik av den aningslöshet som präglade mycket av skeendena.
En annan väg än konfrontation att ge svarta värdighet tillämpade bokens centralgestalt, Bill Cosey. Han gjorde om ett hotell för enbart vita till en pulserande samlingspunkt för färgade.
Med deras musik som förutsättning gav han personal och gäster en plats där de kunde trivas och glädjas. Han såg dem och bestrålade dem med omtanke, kärlek och äganderätt som ibland blev ödesdigra. Lycka gav det honom inte.
<span class=MR>När romanen börjar är han död. Genom kvinnorna som omgav honom ges han liv. Långsamt framträder en bild långt mer mångfasetterad är den glansiga ikon deras besatthet av honom först låter ana. Och när sista bladet vänts vet man att denne hjältelike, godhjärtade Bill var en alldeles vanlig karl, vars goda uppsåt ofta slog slint och stympade dem han troligtvis ville skydda. Han skulle, som författaren skriver, kunna passas in både under rubriken "en hygglig dålig människa" och en "dålig hygglig människa".
"kärlek" är den starkaste av de romaner jag läst av Morrison. Det är högt betyg. Fascinerad sugs man in i de kursiverade avsnitt där den åldrande kokerskan K, hon som tillsammans med Bill var förutsättningen för hotellets goda status, kommenterar och minns. Man skymtar Bills första hustru, hans avgudade Julie, och barnhustrun Heed, den svarta, vackra, obildade elvaåring han lät viga sig vid och som var hans barnbarn Christines passionerade vän. </span>
Varför kom det makabra bröllopet till; på grund av en gammal mans lust, sen han skymtat Heeds barnsliga kropps rörelse till musik, eller för han ville rädda henne från det liv som annars skulle blivit hennes? Oavsett vilket slog det sönder två barns vänskap och förpestade deras liv.
<span class=MR>Scenerna i "Kärlek" är hjärtslitande och roande om vartannat. Ingenting sägs rakt ut utan läseran blir i högsta grad medagerande när det gäller att följa utlagda ledtrådar och spår. </span>
En fjortonårig pojkes initiering i sexualitet både som närvarande vid gruppvåldtäkt och som besatt av en frejdig, begåvad, kallhamrad 18-åring finns fångad i denna mörka roman om kärlekens sammansatta väsen lika väl som hans morföräldrars vånda, när de får ansvaret för honom, och den intensiva känslostorm som kan bära ett par barn mot varandra. Kärlekens många ansikten, skrämmande eller älskansvärda och människans benägenhet att krångla till tillvaron är bärande tema.
Kraftfull och genomskådande finns K i bakgrunden som den enda kloka och den som vågar fatta ett avgörande beslut när Bill, katalysatorn i händelserna, står i begrepp att fortsätta att orsaka katastrofer också efter sin död.