Musikverken får tala för Lars Winnerbäck
Winnerbäck-konserten i Östergravar i Visby på onsdagskvällen hade så många andra medverkande artister att den nästan nådde Diggiloo-omfång. Och tidsmässigt pågick den längre, drygt fyra timmar klockade man in på.
Foto:
Inte mindre än tre akter agerade förband: Markus Krunegård, Miss Li och Emil Jensen. Och till dessa kan läggas komikerduon Cissi & Nour. Samtliga har den gemensamma nämnaren att de nyligen fått ett hyfsat artistiskt genomslag och nu anses mogna att möta en betydligt större publik än som kommer på deras egna framträdanden.
Emil Jensen är förstås den mest välkände för Gotlandspubliken efter sina Visbyår och många framträdanden här. Nu satsar han mer på sin musik än de spoken word-föreställningar han främst gjort avtryck med. På låtlistan förstås "Maj förra året" som ju tilldrar sig på Gotland. Och där en man på såg kompletterade (?) ljudbilden.
Markus Krunegård har gjort några väl mottagna duetter och Laaksomedlemmen solodebuterade i år med fyndigt betitlade "Markusevangeliet". Hans konsert är rockigt slamrig och "Jag är en vampyr" hans hittills största hit. Sin östgötska har han inte lyckats jobba bort trots att han uppenbarligen försöker låta som en urstockholmare. Nu blir det en dialektblandning som låter charmigt naiv.
Linda "Miss Li" Carlsson har ju också gjort duettsuccé, med självaste Winnerbäck i "Om du lämnade mig nu", så varför hon finns med på turnén är ingen gåta. Att de framför den låten gemensamt under Winnerbäcks konsertdel är en ännu mindre överraskning. Miss Li verkade trivas med publikresponsen och sitt udda band och hon har dessutom en synnerligen avspänd hållning till det egna materialet. Miss Lis lättillgängliga kabaretpop kan föra henne vidare uppåt på publikstegen.
Eftersom artisterna alternerade mellan två scener flöt det hela smidigt och Lars Winnerbäck gick som planerat på vid 21-tiden.
Och det är förstås honom som majoriteten kommit för att ta del av, nästan på dagen två år efter hans senaste Visbykonsert. I dag en av de stora svenska rockartisterna.
Han har genom åren odlat en bild av butter äkthet med musik framvuxen på egen hand utan bolagshjälp och storstadsberoende och lyckas fortfarande hållad den imagen uppe om än Stockholmsbaserad sen åtskilliga år.
Fanskaran har utökats alltmer och han göder dem och sig själv med de limiterade liveskivorna i "Bränt krut"-serien som endast säljs under konserterna. Och där tidiga verk som kassetten "Lars och mina damer och herrar " i dag säljs till de mest devota fansen för fyrsiffriga belopp.
Inledningsvis kör han och kompbandet (nytt efter avpolletterade trotjänarna Hovet) material främst från senaste plattan "Daugava". Namnad efter Rigafloden men inspelad på Irland rymmer låtarna en hel del irländska influenser och de två fiolisterna på scenen får jobba hårt.
- En fin plats att spela på, konstaterar Lasse och blickar ut över publikhavet.
Konserten blir dock klart bättre efter en seg start när det rockigare materialet tar över, inte minst det från köpenhamnska "Söndermarken" och där spelningen skjuter fart på allvar i och med titellåten. Och där publikjublet blir totalt vid Miss Li-duetten. Och sen accelererar det.
Live framtonar Lars Winnerbäck trots framgångarna och publikresponsen, där allsången allt som oftast ljuder stark och utan uppmaning, som om det vore synnerligen obekvämt, ja närmast en plåga att stå där i fokus. Mellansnacken är styltigt korthamrade och oentusiastiska. Om han är blasé eller obekväm är svårt att avgöra. Märkligt. Att en så säker och av många avundad musikalisk position inte utnyttjas bättre. Men för Lasse W är det verkligen musikverken som får föra hans talan.
Så jobbar vi med nyheter