Mysrys i Buttle <br>med Annika Bryn
Boken börjar så vackert med en långledig polis på väg till Gotland. Så rullar berättelsen på med parallella handlingar under olika århundraden. Anslaget är tydligt och försåtligt trivsamt.
Slutet är alltså allt annat än gott i Annika Bryns senaste kriminalroman. Det är en riktig rysare i hemtrevlig förpackning som hon har konstruerat. Morden i Buttle heter deckaren som på en och samma gång är både mysig och ryslig.
Att handlingen utspelas på Gotland ger förstås ett extra lokalt intresse åt boken. Som författare har Annika Bryn en särskild förmåga att plocka upp detaljer, ett stilistiskt grepp som ger både lokalfärg och trovärdighet åt berättelsen.
Men varför Buttle? Annika Bryn, just nu på gotlandsbesök, skrattar och säger att Gotland måste man se. Det hör till allmänbildningen. Med den tanken tänkt for hon själv till Gotland. Det var nu ett par år sedan och det var då hon händelsevis hamnade i Buttle.
- Jag behövde kattvakt under min gotlandsresa och pratade med mina dåvarande grannar i Stockholm. De tog med mig till sitt sommarhus på Gotland, en ombyggd bastu i Buttle. När vi kom fram gjorde jag precis som min huvudperson Margareta Davidson gör i Morden i Buttle. Jag tog en promenad och just i kröken vid kyrkan kom en hönsflock spatserande över vägen från gamla skolan.
Annika Bryn berättar engagerat om Buttle, om en stark hemkänsla som infann sig och en idé som kom till henne att skriva en bok med Buttle i centrum. Under några korta återbesök har hon träffat och hälsat på hemma hos Buttlebor och något lärt känna folket i trakten.
Hur ser då den skapande processen ut för henne? Annika Bryn berättar att hon börjar med personteckningen och därefter lägger på intrigen. Hon förklarar hur upplösningen i hennes böcker oftast kommer tidigt.
- Om jag inte ser slutet på historien ganska snart, då har mitt undermedvetna inte arbetat som det ska. Historien jag vill berätta finns inom mig. Vad som gäller är bara att för mitt undermedvetna tona in på berättelsen.
Annika Bryn berättar om om en inre röst som talar till henne i vardagen. Inte så att det är en språklig röst, snarare är det som om hon medvetandegörs av en stark känsla, en intuitiv uppmaning som hon lyssnar till.
- Det kan verka ologiskt i ögonblicket, men visar sig vara rätt på sikt. Det händer mig och det händer att min polis, Margareta Davidsson också känner på sig saker. Det är inget mystiskt, som förebud om mördare, men hon kan gå förbi en man och veta att han är livsfarlig. Min redaktör har frågat hur det kan komma sig, kanske tror hon att det är en litterär konstruktion men jag tycker det är självklart.
Annika Bryn har lärt sig att lyssna till sin inre röst och låter också sin huvudperson följa de onda aningarna. I genren spänningsromaner som utspelas på Gotland är Morden i Buttle en lättläst och dramatiskt berättad, effektfull och osannolik historia, perfekt att sträckläsa eller att njuta av kapitel för kapitel.
Så jobbar vi med nyheter