Mystisk sten kan ändra upptäckten av Amerika
Falsk eller äkta och med eller utan anknytning till Gotland? Vetenskaplig analys och populärvetenskaplig forskning talar olika språk.
Foto: Jurek Holzer 30072
- Som det ser ut talar allt för att stenen är falsk och inte har någon koppling till Gotland, säger Riksantikvarieämbetets runolog Patrik Larsson.
Anledningen är nya uppgifter om den gamla runstenen som väckte sensation i USA vid 1800-talets slut, som därefter föll i museal glömska för att på nytt tas fram i det svenska utställningsljuset i början av 2000-talet.
Är Kensingtonstenen äkta, ristad på medeltiden av skandinaver i den amerikanska vildmarken, eller skapades den på 1890-talet av den svenske bonden och emigranten Olof Öhman? Och är den i så fall en förfalskning?
Översatt återger runorna en datering till 1362 och en blodig berättelse om 8 goter och 22 nordmän på fisketur en dagsresa från staden Kensington.
- Olof Ohman [Öhman, reds anm] kom från Forsa i Hälsingland. Det finns dokument från 1800-talet med alfabet och runalfabet upptecknade i Dalarna. En av dessa runrader är i princip identisk med runorna på Kensingtonstenen. Dessa runor var kända i Sverige och bland svenskamerikaner på 1800-talet.det förekom dispyter bland olika emigrantgrupper och kanhända var en ristad runsten ett sätt att stärka den svenska identiteten, säger Patrik Larsson.
Nu är stenen åter aktuell.
I det senaste numret av Illustrerad vetenskap ges svaren på stenens gåta med fingervisning till de ristade siffrornas placering och bokstavsrunan R.
Det skulle tyda på att stenen är autentisk, sannolikt lämnad av skandinaver som vandrat från östkusten och att runorna ristats av människor med erfarenhet, möjligen av benediktinermunkar från Gotland.
- Så vitt jag vet finns inga kopplingar mellan stenen och Gotland. Det är ju bara av intresse om stenen verkligen skulle vara från 1362, men allt talar för att den inte är det, säger Patrik Larsson, som vikarierar för run-experten Thorgunn Snaedal. Hon skriver om Kensingtonstenen för Runverket.
Han konstaterar att det nu har dykt upp en del nytt material som kastar ljus över saken.
Ett är att Kensingtonstenens runor är närmast identiskt med ett alfabete som var känt i Sverige vid 1800-talets slut, något som Uppsalaprofessorn i fornnordiska språk, Henrik Williams, beskriver närmare i en artikel i Nytt om runer 19, publicerad 2006.
Vintern 2003-2004 ställdes Kensingtonstenen ställdes ut på Historiska museet i Stockholm och väckte då debatt.
Falsk med text skriven med typiska bondska 1800-talsrunor, med prickar över ä och ö och med decimalt skriven datering, ansåg runologexpertis.
Äkta och ristad för mer än 200 år sedan, ansåg amatörforskare.
På plats när stenen packades upp i Stockholm var den amerikanske amatörforskaren och pensionerade ingenjören Richard Nielsen som tillsammans med geologen Scott Wolter närmare har studerat Kensingtonstenen.
De vill gärna se Kensingtonstenen som ett medeltida bevis på nordmäns närvaro i Nordamerika drygt 300 år sedan vikingarna kom till Vinland och 100 år innan Columbus angjorde Amerika.
* Kensingtonstenen är av typ gråvacka, en mycket vanlig stenart i Minnesota och södra delen av den kanadensiska provinsen Ontario. Den är 70 centimeter hög, 40 centimeter bred, 15 centimeter tjock, 90 kilo tung och försedd med en runinskrift om 287 tecken.
* Olof Ohman invandrade till Minnesota 1879. Han köpte gård i Kensington 1891, sju år innan han hittade stenen med runskriften. Under några år visades den i en järnhandel i Kensington. Sedan flera amerikanska språkprofessorer hävdat att skriften var modern förvarade Ohman stenen i ett uthus.
* 1906 togs den om hand av en ung norskamerikansk amatörhistoriker, Hjalmar Holand, som hävdade att inskriften var äkta medeltida och att den ristats av medlemmar av en nordisk expedition som sänts västerut på 1360-talet av kung Magnus Eriksson under ledning av Paul Knutson.
* Holand ristade in sin egen initial, H, på stenen och visade den på utställningar även i Europa. 1928 köptes stenen av handelskammaren i Alexandria, Minnesota, där den nu visas.
* Olof Ohman hävdade i edsvurna vittnesmål och brev att han inte ristat stenen. Anhöriga till en av Ohmans grannar, Jonas Gran, sade senare att Gran på sin dödsbädd berättat att runinskriften ristats av honom och Ohman. Texten hade komponerats av Ohman och hans vän Sven Fogelblad, en prästvigd svensk som blivit fritänkare och flyttat till Minnesota och död där 1897, ett år innan stenen hittades.
.................Källa: DN fakta 2003
* Olof Ohman invandrade till Minnesota 1879. Han köpte gård i Kensington 1891, sju år innan han hittade stenen med runskriften. Under några år visades den i en järnhandel i Kensington. Sedan flera amerikanska språkprofessorer hävdat att skriften var modern förvarade Ohman stenen i ett uthus.
* 1906 togs den om hand av en ung norskamerikansk amatörhistoriker, Hjalmar Holand, som hävdade att inskriften var äkta medeltida och att den ristats av medlemmar av en nordisk expedition som sänts västerut på 1360-talet av kung Magnus Eriksson under ledning av Paul Knutson.
* Holand ristade in sin egen initial, H, på stenen och visade den på utställningar även i Europa. 1928 köptes stenen av handelskammaren i Alexandria, Minnesota, där den nu visas.
* Olof Ohman hävdade i edsvurna vittnesmål och brev att han inte ristat stenen. Anhöriga till en av Ohmans grannar, Jonas Gran, sade senare att Gran på sin dödsbädd berättat att runinskriften ristats av honom och Ohman. Texten hade komponerats av Ohman och hans vän Sven Fogelblad, en prästvigd svensk som blivit fritänkare och flyttat till Minnesota och död där 1897, ett år innan stenen hittades.
.................Källa: DN fakta 2003
Så jobbar vi med nyheter