Plötsligt ser vi något ljusgult skimra till mellan trädstammarna. Ett sto med sitt föl står en bit bort. Efter ett tag upptäcker jag en till häst, och en till. Ingvar Andersson är tillsyningsman för russen på Lojsta hed och han berättar att hästarna ofta går i familje- eller kompisgrupper. När vi kommer lite för nära springer gruppen iväg in i skogen. De har mycket yta att röra sig på. Totalt mäter sommar-, höst- och vinterhagarna 650 hektar.
- Lojsta hed är ju ett väldigt stort skogsområde och russ är hästar som trivs med att gå i skogen. Man kan säga att de har valt den här platsen själva, säger Ingvar Andersson.
Fynd från järnåldern
Det är ingen som riktigt vet när russen kom till Gotland och Lojsta hed. De har liksom alltid funnits här på ön. Ingvar Andersson berättar att man har hittat fynd som tyder på att det fanns russ här redan under järnåldern.
- Det är verkligen mystiskt. Hur tog de sig hit? Kom de över isen?
Hästarna var länge helt vilda. Men eftersom de förstörde mycket jordbruksmark i området bestämde man sig 1932 för att stänga in dem i en stor park. Russparken finns fortfarande kvar och här går hästarna fritt året om. På vintern får de hö varannan dag och om sommaren betar de av gräset som finns.
Premiering för alla
Hästarna ägs av Russambetesföreningen som i sin tur består av tio ägarfamiljer. Parken fungerar som en genbank där man bevarar den ursprungliga gotlandsrussen och avlar fram hästar som sedan säljs vidare.
- En gång om året har vi premiering här. Då poängsätts hästarna utifrån utseende och hur de går. Ibland kan det bli cirkus, hästarna stegrar sig och går på rygg. De har bara grimma på sig tre gånger under livet, så de är inte vana vid det. På det sättet kan man säga att de fortfarande är vilda.
Under premieringen poängsätts inte bara russen från Lojsta hed utan även tama russ från hela Sverige. Allmänheten är välkommen och den som vill får vara med och driva fram hästarna.
Vi fortsätter vår tur in i skogen. Det doftar gott av enbärsriset och längs stigarna växer smultron.
- Det är inte alltid man hittar hästarna. Men det är en del av tjusningen, det är inget zoo där man är garanterad att se djur varje dag. Det är ju en naturupplevelse bara att vara här, säger Ingvar Andersson.
Russparken är öppen så att vem som helst kan komma hit för att promenera och titta på hästarna.
Mer vacker än vild
- Hästarna tycker om att vara i den norra delen av hagen på natten. Här nere, där det är mer öppet och fläktar, trivs de på dagen.
Vi kommer fram till en öppen hed och där står de. Ett tjugotal blänkande kroppar som skiftar i vitt, koppar, brunt och svart. Hästarna tittar på oss med stora ögon, ett nyfiket föl kommer fram och nafsar på min hand. Nej, inte är de så vilda längre, gotlandsrussen, men ack så vackra. Och på något lite flummigt naturromantiskt vis känner jag mig nära. Nära, tja, alltihopa.
