Jag följer med intresse Marita Jonssons blogg från Körsbärsgården. Där finns mycket att hämta för kulturväxt. Men debatten och tankarna om kultur bör ut bredare för att engagera till tänkande, till upptäckande.
Eller är det bra som det är. Kulturutbudet är stort och brett på Gotland: Kulturskolan, Länsteatern, Gotlandsmusiken, biblioteken med läsupplevelser och författarbesök, kulturföreningar, Sudrets teaterförening, kyrkan, Konstmuseet, konstgallerier, Öppna ateljéer, Bergmancenter, Körsbärsgården, Sankt Nicolai Kultudral som är på gång, Jazzklubben, dans, körsång, kvalitetsfilm runt om på ön, Film på Gotland, opera från de stora scenerna i världen, bygdegårdar, folkdans, nyårsrevy, bokmässa, Bokens dag.
Rikt kulturarv
Och så förstås hela det rika kulturarvet med Världsarv som finns där att betittas, att bringa oss historia och eftertänksamhet, att bringa perspektiv på kulturen.
Så vad mera? Något som saknas? Hm. Visst kan listan göras längre. För vad är kultur?
Finns inte med
Men barn och unga finns inte tydligt med i uppräkningen, även om de glider in här och var i detta breda utbud och inte minst i Kulturskolan.
Visst utbud i skolan. Och på biblioteken förstås, även om tjänsten som barnbibliotekarie sparats bort på Almedalsbiblioteket.
Satt på undantag?
Är det måhända så att kultur för barn och unga omedvetet är satt på undantag, trots höga mål i kulturplan och i kulturkoffert? Att barnkultur lätt glöms bort.
Kultur för barn och unga diskuteras knappast fortlöpande, trots att barn har rätt till kultur enligt Barnkonventionens artikel 31. Trots att barns växt också behöver vattnas med kultur. Trots att den dolda kreativiteten kan lockas fram med kulturutbud.
På riksplanet blev det stort kulturtumult när barnkulturhuset Palatset i Stockholm gick överstyr redan efter ett par månader. Stolta planer som inte var genomtänkta. Det blev som med regalskeppet Wasa. Tålde inte kastvindarna och gick till botten med all grannlåt.
När man väl satsade på kultur för barn blev det så maffigt att det satte krokben för sig själv. Det visar nog på osäkerheten om hur barnkultur hanteras i vårt samhälle. Eller är det så att man glömmer att fråga barnen vad de vill ha. Vad ungdomskulturen vill ha av kultur. Vuxenvärlden vill ofta så väl, men glömmer lätt sammanhangen.
Är det bra som det är?
Är det så ock här på ön, att man glömmer sammanhangen. Att man inte sätter in kulturen i ett sammanhang som en väsentlig del i samhället. För att medborgarna, från 0 - 100, skall må bra och kunna behålla sin livslust, utveckla sin kreativitet och sina sociala relationer.
Är det bra som det är med kulturen på ön?
Når kulturen ut till alla och envar?