När skuggorna tar över

En skock människor står under en gatlykta under författarens fönster och väntar på sin tur. Tysta och tålmodiga står de där i skuggorna i väntan på att få sina tolv månaders uppmärksamhet, på att få sitt liv på pränt, att bli människor i en bok.
Karin Fossum har valt greppet att låta författaren och hennes skapelse dela utrymmet i den nya boken "Brott", en metaroman mer än en kriminalhistoria. En berättelse i flera lager, som definitivt inte saknar spänning.
Författaren är en medelålders ensam kvinna som knaprar piller och dricker vin när hon inte sitter timme efter timme vid den blåskimrande datorskärmen och låter sin hjärnas skapelser leva sina fiktiga liv.
En man tränger sig före i kön under gatlyktan. Han är medelålders, gråbeige, anspråkslös - men krävande. Det är hans tur nu att få leva, Han vill veta hur det ska gå. Vem han är.

*
Karin Fossum är en av Norges mest framgångsrika och prisbelönta författare med en bred produktion av poesi och noveller, förutom kriminalromanerna som också blivit teveserier, som "Älskade Poona" och "Svarta sekunder". En lågmäld berättare utan yviga manér och med en viss förkärlek för de här bleka typerna som kan tyckas patetiska, men inte saknar värdighet.
Alvar, som tar över berättelsen, är en mycket ensam man med mycket fasta rutiner. Han älskar bara sitt jobb på konstgalleriet, där han är en auktoritet och en bra säljare. Någon att räkna med. En mycket kall dag kliver en liten tunn människa in på galleriet. Hon är ung, frusen, nästan genomskinlig och har pupiller som svarta knappnålsögon. Alvar ger henne en mugg kaffe och kan sen inte släppa henne ur tankarna.
Bara han och författaren vet att han egentligen föredrar män och han ber henne förtvivlat att inte skriva det, men hon måste ju, för det är hans liv boken ska handla om. Ingen av dem kan avbryta nu.

*
Alvar har en teori om att det finns ett konstverk för varje människas själ, ett som man inte kan leva utan, som är en del av dig själv. "Brott" drabbar honom som en knytnäve i hjärtat. Det är hans målning, en bild av en bro som försvinner i dimman, med spretiga bjälkar som antyder att den inte fortsätter på andra sidan. Han kan köpa den, om han tar alla sina besparingar på banken.
Men samtidigt börjar flickan från galleriet, vars namn han inte ens vet, knapra på honom och ta hans liv i besittning. Alvars tillvaro vacklar, han är rädd.
Också för författaren nalkas det ångestfyllda slutet: att lämna över sin bok till läsarnas nåd. Hon får min.