Närsorken Allan fyller 75 i dag!

n stor man, eller en leit´n sork, fyller 75 år idag.
Allan Nilsson, revymästaren på Gotland, diktaren, filosofen, författaren, dragspelaren, eller vad man nu ska kalla honom.
Mannen som kan förvandla det mesta till humor hur allvarligt det än är. Han som skrev texter för 40-50 år sedan som håller än idag.
Sedan jag var liten tös och pappa fyllde Volvoduetten med källing och barn och for till bygdegården i När för att se revy har jag känt denne man. Jag tvingades lyssna på texterna som barn, lyssnar nu mer än gärna och tvingar barn och barnbarn att lära sig dem.
"Summarn kummar", "Vardesveisu", "Gofride Herman", "Hul pa sukken", "Läit´n strof till Lau u När", ja, listan är lång på sånger som Allan har gett oss genom åren.
När han skulle spela in "Hul pa sukken" glömde han faktiskt en vers, den bästa. Den där som handlar om att ta hem ett stick i varpa och "astu Sigge gär dubbelmurr". Hur man nu kan glömma en vers när man spelar in en skiva, det retade Allan.
När jag nu försökte mig på att skriva en musikal uppbyggd på gotländsk musik så blev det naturligtvis Allans sånger som dominerade. Det var så svårt att välja att jag våndades en hel sommar. "Teid´n star still de är mänsku sum gar", blev titeln på vår musikal och det är så klart Allans ord i sången "Ändlaus väiså". Och Petter Winarve, som sjunger om "Hul pa sukken", han glömmer inte den bästa versen.

*
Själv skrev Allan om den ljuvliga sommarnatten i Burs prästgård och om Ormkvinnan som spelades under två somrar på Närsakar, scenen som byggdes just för detta spel. På denna scen får nu vi komma och spela vår musikal i sommar. Och på första bänk ska han naturligtvis sitta, som hedersgäst och konstatera att sångerna håller än idag.
Det är När som gäller för Allan Nilsson. Men när jag bad honom visa mig sitt smultronställe en gång åkte han till Vestlaus i Burs och visade ett gammalt sojde som gamle vännen och spelmannen, Egon Klint, hade vårdat.
- Men jag brukar åka ut på Närsholmen och sätta mig, luta mig mot muren till fyren. Eller så går jag "pa Burgi", det är nog den finaste platsen i När, sa Allan.
"Burgi" det är platsen varifrån man har utsikt över hela När och där "naiknar mognar" som Allan beskriver i sin sång "Leit´n strof till När u Lau".
Han fick kulturpriset av Gotlands kommun 1976 för sina revyer som lockade gotlänningar först till När bygdegård och sedan till Rondo i Klinte som blev den stora spellokalen. Sista året, 1980, lockades totalt 25 000 personer. När han fick Gotlands Tidningars kulturpris 2000 var det för att han fortsatte vara nyskapande trots sin redan då långa kulturgärning.

*
Första revyn spelades i När bygdegård 1961, men revykompisen, Arne Ohlsson, säger att det började egentligen redan 1958.
- Då ingick en gymnastikuppvisning i själva showen, säger Arne.
På den tiden var revyförfattaren även idrottsman och samlade priser hemma i skåpet vid Alvare. Därför var det väl inte så konstigt att det blev lite gymnastikuppvisning på scenen i bygdegården, varvat med roliga revyinslag.
Egentligen skulle Allan bli journalist, men gården hemma vid Alvare lockade hem honom efter en kort karriär på Gotlänningen.
Men Allan släppte aldrig tidningen helt, och blev så småningom ordförande i styrelsen. Det var han när jag kom dit som ung tös och aktiv i grafikerna. Ibland blev det hårda duster när penningpåsen var skral och kampen var hård när diskussionerna om att slå ihop med Gotlands Allehanda kom upp.
- Du är inte äldre än att jag skulle kunna vara far till dig, sa Allan.
Sen bjöd han upp den unga "rödhättan" till dans och vi var vänner igen.

*
Vi åkte på stämma med Bygdegårdarnas riksförbund en gång. Då kom förslaget om en amatörteaterfestival och naturligtvis blev det vi, gotlänningarna, som fick uppdraget att arrangera första festivalen.
Där satt Allan och jag och bevittnade den ena doktorsketchen efter den andra. Allan suckade och vred sig på stolen. Tills Tystberga amatörteater bjöd på en akt som handlade om Finlandsbarnen som kom till Sverige under kriget. "Gråt inte Tuula" hette sången som en liten flicka sjöng. Och Tystberga hedrades av Allan som var ensam jury i Hemsegården denna första amatörteaterfestival. Sedan kördes de 300 deltagarna ut med bussar till bygdegårdarna på Sudret där de inkvarterades och denna helg pratar man fortfarande om.
Några är vi som har vågat oss på att skriva revy på Gotland efter Närrevyn.
Själv skrev jag Näsrevyn under 1980-talet och den lilla bygdegården fylldes till bristningsgränsen. Många sånger blev det och många melodier som man stal. Men att ta en gammal sång från Närrevyn och skriva om texten, nej, där gick gränsen. De är liksom heliga och får inte ändras.

*
Allan fanns alltid i publiken där också. Och en gång, tro det eller ej, kom en gubbe fram efter föreställningen och sa: "det här är minst lika bra som Närrevyn". Jag levde på dessa ord i flera månader sen.
Finalerna firades med spelmansstämma och den store dragspelaren, Allan Nilsson, var naturligtvis på plats. Jag kommer ihåg en gång när Risto Leino skulle sjunga sin egen sång och Allan spelade. Risto tappade texten, "sjung du", sa han till Allan.
- Det är ju du som har skrivit det, sjung nu, röt Allan till.
Han fortsatte att spela och tvingade sin gode vän att sjunga sången till slut.
Det är nu vår skyldighet att föra sångerna vidare. Elisabet Franzén är musiklärare på Högbyskolan i Hemse och blev förskräckt för ett tag sen.
- I en hel åttondeklass var det bara tre stycken som hade hört "Summarn kummar", det är katastrof, sa Elisabet.
Men ingen elev går ur högstadiet, som har haft Elisabet till lärare, utan att ha hört dem, sjungit dem och spelat dem.
Men var är skivan som jag nu skulle spela? Den där med "Hul pa sukken"?
- Jag lånade den för att spela för lilltösen, sa min dotter. Jag kunde inte hitta min.
"Teid´n star still de är mänsku sum gar", har du själv skrivit.
Och nu har du gått en bit, käre Allan, gode vän och föregångare. Vi förväntar oss ännu många sånger, historier, berättelser i självbiografin som vi väntar på.
Födelsedagen har du valt att fira med din familj och vi önskar dig en härlig dag. Alla här på Gotlands Tidningar, spelkompisar, revykamrater och hela Gotlands befolkning stämmer in i mitt stora grattis på födelsedagen.

Närsorken Allan fyller 75 i dag!

Hur beskriver man Allan Nilsson?Att berätta att han fyller 75 år i dag är ett sätt.Men att beskriva det han gjort under sitt innehållsrika liv låter sig inte göras lika enkelt...GT:s Yvonne Winarve har tecknat ett personligt porträtt av en av Gotlands största kulturprofiler.