Nätverket som skapar vackra saker av "fiskrens"
Fiskarkvinnorna är ett nätverk som fungerat i flera år nu. Men vid årsskiftet är det slut med kvinnornas projekt. Idén har varit att förädla fiskskinn och i helgen gjordes en slutredovisning i form av en utställning i Skansen i Herrvik.
- Det har nog varit för varmt här, tror Fiskarkvinnornas kontaktperson Gunnel Edman-Blom.
Det är viktigt att man mycket snabbt tar hand om skinnet efter det att fisken är fångad. Det måste frysas eller tas om hand direkt.
Nuförtiden har man betydligt bättre förutsättningar att snabbt ta hand om skinnen än tidigare. Ett antal prov på vad man kan använda skinnen till visades i Skansen. Här fanns lampor där skinnet används som lampskärm, här fanns klädespersedlar (slips, väst, kalsonger), en penningpung, smycken och en hel del annat.
För många är tanken att man kan tillvarata skinn av olika fiskar främmande.
Men bland bidragsgivarna till projektet har tilltron tydligen varit hög för det har ramlat ut pengar från såväl Mål 3 som Leader+ och Nutek.
De vanligaste frågorna som ställs är enligt Gunnel Edman-Blom dessa.
- Luktar skinnen?
- Är dom starka?
På första frågan svarar Gunnel att skinnen inte luktar alls när de är färdigberedda.
På andra frågan svarar hon att undersökningar visar att skinnen verkligen är starka.
- Vi har faktiskt papper på det nu, säger hon.
Hon, som till vardags jobbar med fiskefrågor på länsstyrelsen, tycker att Fiskarkvinnorna under projekttiden har kunnat konstatera att det finns en marknad för skinnen. De flesta av de tio i projektet ingående kvinnorna är också beredda att gå vidare på något sätt med fortsatt beredning. Det blir ingen industri utan mera formen av hemarbete av enskilda medlemmar. Det är inte otänkbart att man kommer att skapa en gemensam försäljningsorganisation. Tankar om detta finns.
Beredningen är miljövänlig. De tillsatser som används är bark, ägg, såpa och rapsolja.
En annan sak som kännetecknar beredningen är att allt sker hantverksmässigt.
För att ta bort fjäll har man tillverkat ett speciellt hjälpmedel. Man har helt enkelt tagit trädelen av en rotborste och spikat på ett antal läskkapsyler. Det är enkelt men det fungerar.
- Det svåraste är att få skinnen mjuka, berättar Gunnel Edman-Blom.
Mjukgörningen kräver mycket muskelkraft och väldigt mycket tid. Till sin hjälp har skinnberedaren en markörtallrik. En sådan fanns förr på såmaskiner och användes för att markera var i jorden traktorn borde köras vid nästa sådd. Skinnen dras fram och åter över kanten på markörtallriken när de skall mjukas.
Det är en procedur som kan ta timmar med utnyttjande av muskelkraft.
Under den tid projektet har pågått har Fiskarkvinnorna alltså kunnat konstatera att det finns en marknad för skinnen. En trolig framtida användning är fisksinn i kombination med andra skinnslag och kanske inte så mycket av produkter bestående av enbart fiskskinn.
Så jobbar vi med nyheter