"Nelson Mandela" är en intressant bok när man väl kommer igång. Nyfikenheten driver på läsandet till sista sidan. Då har man fått en god bild och svar på många frågor.
Som till exempel: hur kan en människa rakryggad och full av liv och kraft vandra ut från 26 års fängelsevistelse, för att omedelbart gå in i en aktiv roll som stjälper apartheidpolitiken över ända och leder till presidentposten i ett nytt demokratiskt Sydafrika?
Detta har fascinerat en hel värld under de senaste 20 åren, sedan Mandela 1990 plötsligen slapp ur sitt fängelse. Då blev han ikon och har behållit denna gloria.
Tolerans och ledarskap är nog ytterst förklaringen till detta. Men också "försoning", vilket kom att prägla hans tid som ledare i det nya Sydafrika. Och en slags godhet som strålar ut naturligen. Det kan kännas som att man här närmar sig en Kristusgestalt.
Carlsson anger tonen
Förre statsministern Ingvar Carlsson har skrivit förord och därmed anges en ton i boken: Sveriges långa engagemang mot apartheid och stöd till ANC och Mandela.
Sverige var ju det första utomafrikanska land som Mandela besökte efter frigivningen. Redan efter en månad, i mars 1990, kom han till Sverige. Här fanns då redan hans gamle kompanjon, Oliver Tambo, som vårdades på Ersta sjukhem efter ett slaganfall.
Skälet till besöket var uppenbart: Sveriges långa, uthålliga och kompromisslösa stöd till ANC, inte minst manifesterat av Olof Palme på sin tid. Men också att Sverige gav stöd och skydd åt ANC-ledare.
Jag har i gott minne de många ANC-personer som sov hemma hos medarbetare i Rädda Barnen då de besökte oss för att tala om bistånd och skydd till utsatta barn. Flera av dessa personer fick senare framskjutna positioner i det nya Sydafrika, som bland annat ledde till att Barnkonventionen snabbt kunde börja tillämpas.
Människa och politiker
Mandela vände sig vid besöket till hela svenska folket med följande uppskattande ord: "Idag är det många som vill vara våra vänner. Det gläder oss. Men vi glömmer aldrig dem som gav oss sitt stöd när vi hade det svårt."
Detta är ju något allmängiltigt för oss människor. Att det är i motgången och i de svåra situationerna som människans medmänsklighet prövas. Att kunna behålla en rakryggad hållning.
Boken ger en intressant inblick i såväl människan Mandela, som politikern Mandela. Från uppväxt och familjeliv med flera skilsmässor, till den allt aktivare och radikalare kampen mot rasförtrycket genom ANC. Där hans då militanta hållning kom att leda till den långa fängelsevistelsen, som säkert också var uttryck för regimens stora rädsla för Mandelas starka personlighet och ledarskap.
Rylanders bok ger en god förståelse av ikonen Mandela.