Némirovsky strålande även i det lilla formatet
Romanen gick som ett spjut genom Europa. Där mötte kriget och dess människor på ett aldrig tidigare skildrat sätt och intresset för Irène Némirovsky återuppväcktes.
Nu kommer boken Balen på svenska.
Den innehåller de båda kortromanerna Balen och Höstflugorna och visar vilken strålande iakttagare och berättare Némirovsky är också i det lilla formatet.
Texterna skrevs 1930 och -31 och fanns tidigt på svenska men ges nu ut i ny översättning.
Dagmar Olsson har gjort den och fångar känsligt tonlägen och stämningar. Bergtagen sitter man där medan människor från en gången epok tar livfull gestalt.
Det är sin egen värld författaren skildrar, det vill säga rysk överklass drabbad av revolutionen. Hon var själv 15 år när hennes stormrika familj tvingades fly från Ryssland till Frankrike.
Balen handlar om 14-åriga Antoinette och hennes hämnd på sin känslokalla mamma. Man anar författarens egna kallsinniga mor i beskrivningen, hon som till och med vägrade befatta sig med sina föräldralösa barnbarn.
I Balen handlar det om två nyrika makar. Hustrun ställer till bal. 200 gäster bjuds in. Champagne, gåslever, musikanter och blomsterfång anländer men Antoinette och hennes engelska guvernant får äta på ett styrkbräde i linneförrådet.
Kusligt skildras moderns ständiga hackande på flickan och 14-åringens raseri när hon inte får vara med på balen. Läsaren som redan från första stund vet vilken infernalisk hämnd som väntar, svettas i takt med att förberedelserna fortskrider.
Némirovsky visar fram moderns uppkomlingsfasoner och flickans sturska insikt om att snart är hennes stund kommen. Bakom detta finns nyanseringen, den där förmågan att skapa människor och inte karikatyrer.
Höstflugorna börjar på ett gods i Ryssland mitt under revolutionen och slutar ett par år senare i 20-talets Paris, där de nyss så mäktiga och rika trycker i mörka små våningar och försörjer sig bäst de kan.
Centralfigur är familjens gamla amma, som tjänat den i mer än femtio år. Hon ser städer brinna och en av sina älskade skyddslingar skjutas ner inför sina ögon. På godset blir hon kvar som den sista, innan hon vandrar i månader med familjens juveler insydda i klänningsfållen för att återförenas med den.
Tillsammans med människorna vars trygghet hon varit, hamnar hon i främmande land med jazz och promiskuitet och förtvivlan och kommer att dö i tron att Paris-dimman som omger henne är den snö hon älskar.
Porträttet av henne är av den art att det etsar sig in. Tjechovs ande vilar över berättelsen som är mer tjechovsk än det mesta han själv skrivit.
Och av Irène Némirovskys tidiga romaner ser jag gärna fler i nyöversättning.
Så jobbar vi med nyheter