Havdhems bibliotek var fullsatt till sista stol i tisdags kväll, när författaren Håkan Nesser kom tillsammans med sin afrikanska lejonhund Norton för att berätta om och läsa ur sin nya roman. I dag publiceras näst sista delen av boken i Dagens Nyheters sommarföljetong, så för de mest hängivna läsarna är historien inte något nytt under solen. När Nesser i våras fick förfrågan om att dela upp berättelsen i mindre delar sade han först nej, det skulle vara en omöjlighet.
- Det skulle aldrig gå att skriva några resuméer på den, eftersom den har så många börjor och ingångar, förklarade Håkan Nesser. Det räckte som anledning för att DN skulle skippa resuméerna helt och hållet.
Framsidan förvirrar
Bokens omslag pryds av ett foto Nesser själv tagit från lägenheten i London, där han bott tillsammans med sin fru Elke sedan hösten 2008. Framsidan under omslagningspappret har väckt viss förvirring, vars författare och titel inte överensstämmer. Men för den som vänder blad får snart en god anledning till att förstå att allt är som det skall.
"Himmel över London" är en bok vars lager är fler än två. Det är en spionhistoria och kärlekshistoria som mynnar ut i en berättelse om livets gång, dess förbindelser och mystiska sammanträffanden. Samt om berättandets krafter genom böckerna och varför man inte kan vara utan dem.
Idén om den opålitlige berättaren säger sig intressera Nesser och det är också det han har använt sig av i denna bok. I skrivandet har han utgått ifrån sig själv och sina egna upplevelser. Från när han var i London första gången som sextonåring och den relation han byggt upp med samma stad i dag, fyrtiofem år senare.
Vill byta genre
Böckerna "Bernard Foys tredje rockad" av Lars Gustafsson och Ian McEwans "Försoning" har också inspirerat Nesser, som vill komma bort från deckargenren så gott det går.
- Efter att ha skrivit över 3 600 sidor om poliser som pratar med varandra får det räcka. Kommer jag ändå på en strålande idé, ger jag gärna bort den.
Varför just nordic crime har blivit så framgångsrikt i England och Tyskland, har han två kompletterande teorier om. En är den om att engelsmännens tidigare aktning för den svenska modellen och politiken, bytts ut mot en fascination av "Sweden’s fall from grace" via böckerna. Den andra handlar om tyskarnas redan så starka kulturella kärlek till Sverige som har byggts på genom åren, bland annat genom Astrid Lindgrens berättelser.
- De känner till Bullerbyn, idyllen runt de röda stugorna, och ser den fallera. Astrid Lindgren har byggt upp en bild av Sverige, som kriminalförfattarna nu brutalt saboterar.
Prestationsångest
Trots att Nesser bär med sig ett framgångrikt författarskap in i sina nya alster, gnager tvivlet inom honom. Han säger att han skriver om sina rader gång på gång. Ändrar och ändrar. Det enda sättet att bli av med grubbleriet kring formuleringarna är att skriva klart, så han kan börja oroa sig för nästa historia. I sitt augustibrev på hans hemsida skriver han om tankarna som far genom huvudet innan utgivningen av "Himmel över London".
"Man får hoppas att läsarna tar den till sig. Trots att det är min tjugofjärde - eller möjligen tjugofemte - roman känner jag den där välbekanta osäkerheten. Tänk om varenda kotte tycker det är smörja. Tänk om man blir hånad, bespottad, begabbad."
Han säger bestämt att han har fyra romaner kvar att skriva, sedan får det räcka. Härnäst väntar den sista boken i Barbarotti-kvintetten. Därefter kommer han skriva en bok som utspelar sig på en engelsk hed, en Berlin-bok och slutligen ett mästerverk.