verige håller på att få ett nytt modernt historieverk på åtta digra band. Norstedts förlag har äran för detta och huvudredaktör är den allestädes närvarande Dick Harrison - vem annars? Finländaren Nils Erik Villstrand har skrivit nu utkomna del fyra.
Del fyra går från 1600 till 1721. Jag höll sånär på att skriva "Det dystra årtalet 1721". Sverige förlorade sin stormaktsställning det året. Som liten trodde jag på myten om krigarnationen vars namn "ärat ... flög över jorden". Ett falskt krigsförhärligande. Men berättelserna om stormaktens kungar och krig var fascinerande.
Även väder
I dag måste historia skrivas annorlunda. Inga berättelser som eggar till hjältedater. Ett mängd olika synvinklar kommer i stället. Den genushistoriska är en. Då blir drottning Kristina den av patriarkaliska historiker "förtalade" monarken, som Villstrand skriver. Idag förstår vi att en kvinna sade tack och adjö till regeringen i den manschauvinistiska "militärstaten" Sverige.
Också vädret har numer sin svenska historia. Det blev allt kallare och skördarna blev allt mindre. 1600-talet var kallast med missväxt och hungernöd. Därtill kom alla krigen. Ändå ökade befolkningen.
Europas effektivaste statsmakt pressade under 1600-talet bönderna allt hårdare. Dock inte så hårt att de gjorde uppror. I stället svarade bondebefolkningen med att prestera mer till exempel odla upp mer mark.
Gotland saknas
I gamla dar var Finland mer "Sverige" än vi kan fatta idag. Olika språk gjorde man ingen sak av.
Stormakten Sverige var en "konglomeratstat" som bestod av fler olika delar, språk och rättssystem runt Östersjön.
Nationalkänsla i vår mening fanns inte.
Det är logiskt att en finländare utsetts att skriva om Sveriges stormaktstid.
Ett viktigt område österut har den gode Villstrand glömt - Gotland. Bara några korta omnämnanden har författaren orkat med. Märkligt eftersom det var under 1600-talet Gotland införlivades med Sverige.
Ett nyanserat, akademiskt sätt att skriva historia. Ändå undrar jag om den generation som just inte läst svensk historia i skolan hänger med.
Och - varför i herrans namn saknas lättöverskådliga faktarutor och textanknutna bildtexter?