Nobels testamente
"Nobels testamente" är Liza Marklunds sjätte fristående roman om journalisten Annika Bengtzon. Den är enkelt och rappt skriven och spänningen hålls skickligt på topp från första mening till upplösningen som kulminerar 450 sidor senare i den allra sista meningen. Precis som sina föregångare är romanen ett märkligt parallelldrama där mordutredningen är huvudspåret men där Annika Bengtzons privatliv är minst lika spännande att följa. Efter några kapitels läsning upptäckte jag att fokus flyttats alltmer från mördarjakten till Annikas privatliv. En gång på 90-talet jobbade jag tillsammans med Liza Marklund som då var anställd på tidningen Expressen. För mig är hennes huvudperson Annika Bengtzon en mästerlig blandning av de skickliga reportrar jag jobbat tillsammans med. Att ha ett krävande jobb med oregelbundna arbetstider och vara förälder med småbarn och dessutom få tiden att räcka till även för den man lever med är också Annikas vardag. Hon gör sitt bästa, och hon gör det bra!
Liza Marklund har en sällsam förmåga att knyta an verkliga händelser i vår samtid till viktiga ingredienser i romanform. Avvisningen av de båda egyptierna, regeringens förslag till nya buggningslagar och antiterroristlagar känns plötsligt igen. Detta gör trovärdigheten större och kombinerat med författarens noggranna research och mängder av exakta detaljer ger det en självklar inlevelse. För oss redan hängivna lovar bokens upplösning en fortsättning och ännu mer spänning i Annika Bengtzons följe. Jag väntar redan.
Så jobbar vi med nyheter