Noveller om frustrerande helger
Oline Stig använder sig av utstuderad komposition i sin tredje prosabok, novellsamlingen Den andra himlen.
Handlingen utspelas i Sverige, Frankrike och Italien. Starkast berör mig samlingens sista novell, den som gett boken dess namn. Möjligen beror detta på att man får veta att den bygger på verklighetsgrund. Dess huvudperson Tom hette Brita Matz och var farmor till Oline Stigs man. Hon var lyckligt gift sedan elva år och mamma till sex barn, när hon blev hejdlöst förälskad i italienaren Adalberto Mariano, en av de två som överlevde sedan luftskeppet Itralia krockat med ett isberg vid Nordpolen 1928.
Hennes dagboksanteckningar är utgångspunkt för novellen. Tillsammans med sin man reste hon 1929 till Italien och letade rätt på Mariano, som då var förlovad och senare gifte sig med sin adliga fästmö. Om letandet och om hur paren kom att umgås fabulerar Oline Stig. Makarna Matz skilde sig två år efter resan men i många år brevväxlade Brita och Mariano. Vad han skrev vet ingen. 1938 brände hon breven.
I novellen kallar Tom Mariano för l. V. Vilket står för Lille Vigg, Viktor Rydbergs sagofigur som hade makten att frälsa en prinsessa ut ur hennes bergs mörker till himmel och sol och stjärnor.
Samma motiv, en handling eller en människa som kan frälsa någon ut ur det outhärdliga återkommer. Det finns i novellen om en halvstor pojke som genom att stjäla sin mormors armband, knutet till familjeskammen, får en kramp att släppa. Den finns också i berättelsen om en höggravid svenska som inte vill ha sitt fjärde barn och en ung invandrartjej som förtvivlat söker sin döende mors förlåtelse för att hon valt frihet och karriär framför familj och moderskap. En slump för kvinnorna till dödsbädden, där den senila gamla blandar ihop dem och uttalar en välsignelse som drabbar dem båda.
Sagorna Rödluvan och Bockarna Bruse dyker upp i texterna. Det gör också beskrivningen av en julafton tillsammans med en djupt deprimerad mamma och hennes lilla flicka. Mammans replik "Jag är inte sjuk. Jag är bara människa" hänger tung över texten.
Au pair-flickan Karin är ett annat skarpskuret porträtt. Hennes krampaktiga upplevelser i Paris blir till spännande frigörelse först när hon friserar dem inför en hänförd lyssnerska. En arbetslös lärare, hunsad av sin framgångsrika konstnärshustru och överskuggad av tankarna på sin drunknade lille son är en annan knivskarp studie.
Man måste beundra Oline Stig för att hon i sina totalt olika berättelser så målmedvetet lyckats genomföra sitt tema, människor på väg att gå under om ingen ny ljusspalt öppnas i deras liv.
Så jobbar vi med nyheter