Nu är det dags för en klassiker
Han syftar förstås på "Tartuffe" av Moliere (1622-1673), som har premiär i teaterhuset vid Bredgatan på fredag kväll.
Att det är en klassiker är ett av de goda skälen för att spela pjäsen. Även gotlänningar bör få tillgång till sådana, resonerar Örjan Herlitz.
Men det finns andra goda skäl att spela pjäsen just nu också. Den passar bra in i en tid då kyrkans roll i samhället debatteras. Det är ju inte så länge sedan som kyrkan skildes från staten, vilket gett upphov till diskussioner både före och efter. Ytterligare aktualitet har pjäsen fått genom det som hänt i Knutby och på Öland på senare tid. Knutby-dramat är alltför känt för att kräva någon förklaring. Det som hände på Öland var att en pastor i en predikan gav sin syn på de homosexuella med en rättslig process som följd.
Molieres pjäs i sin slutliga version hade premiär år 1669. Det var för 336 år sedan.
Pjäsen spelas nästan alltid med tidstypiska 1600-talskostymer, men så sker inte i Länsteaterns något annorlunda uppsättning. Här har man moderniserat det hela och framställer nutidsmänniskor som kanske kan finnas år 2005 även om det inte är realism man strävat efter första hand. Handlingen är dessutom förlagd till Gotland. Lagens långa arm som i ursprungsversionen kommer från Normandie hör i det här fallet hemma i Klintehamn! Leif Svensson och Jan-Erik Granwald alternerar i denna roll.
Trots bearbetningen är det ändå i stort sett Molieres text som återges, även om vissa förändringar har gjorts. Religiöst hyckleri är det som det mesta kretsar kring och det förefaller vara lika aktuellt nu som på 1600-talet .
Är det en rolig pjäs?
- Ja, det tycker jag, säger Örjan Herlitz. Här finns många dråpliga situationer.
Detta är en skillnad gentemot 1600-talsteatern att man kan ta tillvara situationerna. På 1600-talet var det mera som "prat-teater". Skådespelarna kom in och pratade och gick ut igen. Nu handlar det om prat som blandas med situationskomik.
- Det har varit väldigt roligt att jobba med den här pjäsen. Vi har fått ihop en bra ensemble, säger Örjan Herlitz.
Tartuffe, den motbjudande hycklaren, spelas av Lennart Bäck. Han låtsas vara from och nästlar sig in i familjen hos den lättrogne Orgon, som spelas av Evert Jansson.
Lena Bogegård och Mats Sundberg är två andra välkända gotländska skådespelare som finns med i uppsättningen. Camilla Eriksson är en ung gotländsk förmåga som setts tidigare i lite olika sammanhang. Örjan Herlitz "upptäckte" henne när han för ett antal år sedan såg ett jubileumsspel vid Dalhemståget. Han har sedan följt hennes utveckling, som bland annat gått via Länsteatern och utbildnings i Stockholm och han är övertygad om att hon har en framtid som skådespelare.
Övriga skådespelare är Niklas Larsson, som närmast kommer från Västerbottensteatern, och Catrin Rodosi, Stockholm, som frilansat bland annat på Dramaten.
Länsteatern har "skämt bort" gotlänningarna genom att turnera i bygdegårdarna. De som inte bor i Visby har inte behövt ta sig till staden. Men den här gången är det tvunget.
-Den här pjäsen har vi ingen möjlighet att turnera med, säger Örjan Herlitz. Vi spelar på två plan och det är omöjligt att bygga upp den här scenografin i bygdegårdarna.
Nu ser teaterchefen/regissören vissa glädjande tecken på att man kanske den här gången kan slippa det vanliga scenariot, nämligen att det är tunt med folk på de första föreställningarna men kölistor på slutet. Det är nämligen bra bokat från början denna gång.
Kanske har den gotländska teaterpubliken lärt sig?
Premiären äger som sagt rum på fredag. Då får publiken första chansen att kontrollera om det är sant som sägs i reklamen, nämligen att pjäsen är : Rolig! Vass! Aktuell!
Pjäsen spelas sedan tisdag-lördag till och med 23 april.
Så jobbar vi med nyheter