Ny bok om Karl Gerhard som debuterade i Visby
Orden ingick i en recension i Gotlands Allehanda efter det att Anna-Lisa Hwasser-Engelbrechts resande teatersällskap hade haft premiär - i Visby ! - på pjäsen "Gengångare" av Ibsen. Året torde ha varit 1906.
Gissningsvis läste "hr Gerhard Johnson" just de citerade raderna i recensionen med stort välbehag. Det var hans livs allra första riktiga teaterroll och trots att han bara var femton år hade han fått förtroendet att ikläda sig denna stora och viktiga vuxenroll. Kanske hade orden i GA till och med betydelse för den unge mannens fortsatta karriär och det blev en karriär som de flesta nu levande i mogen ålder vet något om. Karl Emil Georg Johnson bytte nämligen många år senare namn till Karl Gerhard.
Uppgifterna om Karl Gerhards tidiga gästspel i Visby finns i den nya boken "Karl Gerhard - med kvickheten som vapen".Det är sonen, Per Gerhard, som nu skrivit en detaljerad och bra historik över fadern.
Andra har skrivit om estradören Karl Gerhard tidigare, inte minst han själv, men fråga är om de andra haft tillgång till samma källor som sonen. Dels har han ju egna erfarenheter att referera till - far och son var kollegor i teatervärlden under lång tid - och dels har han faderns dagböcker.
Visby-föreställningen var början på en lång och innehållsrik karriär. Den skildras detaljrikt i boken, ibland kanske alltför detaljrikt till och med.
Den bild som nog fastnat på de flestas näthinnor då det gäller Karl Gerhard är en charmör i hög hatt och jaquette sjungandes visor med långa versrader och listiga rim. Vi minns "Jazzgossen" och måhända också "Den ökända hästen från Troja" samt några fler visor. I den nya boken får vi veta att KG var så mycket mer än "jazzgossen" - han var skådespelare, teaterdirektör, revytextförfattare med mer än 4 000 kupletter bakom sig, en ständigt arbetande man som inte hade så mycket tid till övers för sina barn när de var små. Detta kan naturligtvis sonen Per Gerhard berätta om men han kan också tala om att han och fadern hade ett gott och långvarigt samarbete med revy- och teaterproduktioner under lång tid senare.
Oftast gick det bra för Karl Gerhards revyer, men det förekom även några riktiga bakslag. Nedslagen blev han kanske när det inte gick så bra , när recensenterna sågade och publiken uteblev, men han hade ork att fortsätta och vända utvecklingen. För den som vill skaffa sig en fylligare bild av en av landets främsta revyare är boken en bra källa.
Den är utgiven av Lind & co.
Så jobbar vi med nyheter